Mjau, under mitt första år hos Matte fick jag uppleva många saker för första gången.
Vanligtvis brukar man upptäcka världen omkring sig som kattunge.
Men om man föds in i hemlöshet så går allt ut på att överleva.
Så jag var ju redan minst två år när jag kom hem till Matte och kunde utforska världen på ett mer säkert sätt.
Ni som har varit med hela vägen kanske kommer ihåg mitt första stearinljus.
Det var det som fick mig att börja blogga.
Men det fanns många fler saker som fick mig att förundras och fascineras.
Till exempel det första pusslet.
Tänk, så mycket märkligt tvåbeningarna håller på med.
Jag har alltid varit en försiktig katt.
När jag hade beundrad mitt första stearinljus i en halvtimme så ställde jag mig på bakbenen och försökte nosa på den.
Innan jag ens hade kommit hela vägen så insåg jag att det var alldeles för varmt.
Så jag backade och nöjde mig med att bara titta.
Och jag har aldrig mer kommit för nära ett levande ljus.
För jag är ju både försiktig och smart.
Pussel har också alltid fascinerat mig.
Så många konstiga små bitar som det skulle vara himla kul att dribbla runt...
Men varje gång som jag lyfter upp en tass för att följa mina drömmar så förstör Matte allt med att säga "ajabaja!".
Vilket på klarspråk betyder ungefär "tänk inte ens tanken".
För tyvärr är även Matte smart.
Och snabb.
Hon verkar alltid veta vad jag tänker göra.
Väldigt irriterande!
Men på bilden tittar jag på mitt livs första pussel.
Med en blandning av nyfikenhet och rädsla.
Rädslan har till största delen släppt.
Numera finns det bara några saker som jag är rädd för.
Till exempel snabeldraken.
Men nyfikenheten är definitivt kvar.
Mjau!

Mjau, idag hade Matte och jag en liten överläggning angående den stora julklappsmjauktionen.
Det börjar dra ihop sig.
I alla fall om ni ska ha era vinster innan första advent.
Så nu har vi bestämt att det är dags om ca en vecka.
Matte vill inte spika en exakt dag.
Det är ju sällan hon vill.
Men då vet ni ungefär.
Vi har samlat på oss massor med fina saker, det mesta med julig tema.
Och det mesta går även att ge bort som julklapp.
Låter det bra?
Mjau!

Mjau, igår tog Matte in pelargonerna.
Och idag satte hon äntligen upp ljusslingan på balkongräcket.
Något hon borde ha gjort för flera veckor sedan.
Men så kom det en ryggskott i vägen.
Och för mycket värk i största allmänhet.
Som vanligt var jag mycket nyfiken och sprang ut och in flera gånger.
Jag kanske skulle ha stannat ute längre om det inte hade varit så blött på balkongen.
Det var fuktig överallt och dessutom droppade det konstant från taket.
Matte var ganska blött själv när hon var klar.
Då hade hon även plockat bort det värsta av vissna blad och blommor från mattorna.
Och konkat ut de resterande stenarna.
För nästa storm kommer säkert.
Idag däremot var det nästan vindstilla.
Det var just därför Matte ville få det gjort.
Strax efteråt blev det mörkt.
Och jag vet inte vem av oss som blev gladare när ljusslingan tändes.
Matte var dock helt slut och gick och lade sig direkt efter det.
Hon frågade om jag inte kunde fixa lite mat åt henne.
Då frågade jag henne om hon ville ha torrfoder eller blötmat?
Matte kom fram till att hon hellre skulle svälta ihjäl.
Så var det problemet löst.
Mjau!

Mjau, Matte har även tränat höjdhopp med några katter på katthemmet.
Och vissa katter är mycket duktiga på det.
Både Stefan Holm och Armand Duplantis kan slänga sig i väggen i jämförelse.
Själv kan jag hoppa högt om jag känner för det.
Men oftast känner jag inte för det...
Dock är jag väldigt duktig på att hoppa upp och fånga en boll i luften.
Matte och ungkatterna har bara jobbat med en fjädervippa.
Och jag tror inte att jag skulle kasta mig ut så där mot en leksak.
Däremot kan jag hoppa både högt och långt när jag vill komma över något.
Men då vill jag ha kontroll.
Då vill jag först mäta ordentligt med blicken.
Sedan hoppar jag i en stor båge med gott om marginal.
Aldrig att jag skulle kasta mig ut i en väldigt fart i en dubbel eller trippelpiruett.
Men vissa verkar ta till alla medel bara för att fånga en söndertrasade fjäder...
Fast lite imponerande är det.
Och ganska svårt att fånga på bild enligt Matte.
Här är en bild på en katt ungefär 1,5 meter upp i luften.
Nere sitter ett syskon och tittar storögt och beundrande på.
Mjausicken, om det inte blev en salto mortale...
Mjau!

Mjau, jag är en mycket omtänksam katt.
Häromnatten låg Matte vaken mitt i natten och hade svårt att somna om.
Då ställde jag mig på hennes mage och började gostrampa.
Vem somnar inte med lite magmassage?
Och natten till idag släpade jag ett jättestort blad från vardagsrummet till sovrummet och lade det framför sängen.
Precis bredvid Mattes tofflor så att hon inte skulle missa det.
Jag som älskar dessa blad.
När jag ger ett till Matte så är det verkligen en kärleksfull gåva!
Matte tackade så mycket och lade bladet i komposten...
Men det är tanken som räknas.
Eftersom det är torsdag idag så har Matte inte fått något gjort alls.
Dels för att hon är trött.
Och dels för att jag kräver extra mycket gos på torsdagar.
Jag behöver ju kompensation för Mattes frånvaro på onsdagar.
Det håller jag stenhårt på.
Mjau!

Mjau, Matte har en ny kompis på katthemmet.
Och den gillar att klättra.
På Mattes ben.
Som ni kanske kan se så har Matte jeans på sig.
Men det hjälper inte ett dugg.
Hennes ben ser inte roliga ut, kan jag intyga.
Det här var inte första gången.
Men det blir värre för varje vecka.
Matte börjar fundera på att skaffa arbetsbyxor.
Hahaha!
Hon har inget arbete men behöver arbetsbyxor...
Ett strålande exempel på tvåbeningarnas konstigheter.
Mjau!

Mjau, tänk så olik en färg är beroende på sammanhanget.
Grå päls till exempel är ju något av det finaste som finns.
Grå hårstrån på Mattes huvud är tydligen inte alls lika fina.
Och gråväder är riktigt trist.
Idag har det varit så grått ute att Matte inte kunde se särskilt mycket på sin diamondpainting.
Hon brukar ju redan använda läsglasögon när hon håller på.
(Läsglasögon använder hon inte ens när hon läser.)
Men idag var hon tvungen att även använda ficklampa.
Tydligen är det svårt att skilja till exempel på K och X när de är pyttesmå, mörka och trycka på mörk bakgrund.
Jag bara väntar på att Matte ska kasta det hela i väggen...
Gissningsvis händer det snart.
Fram till dess skakar jag på huvudet så morrhåren yr när jag ser henne sitta där med glasögon och ficklampa och en massa yttepyttiga stenar.
Och sedan tvingar jag henne att ta paus.
Enklast är det genom att lägga huvudet på henne och be om gos.
Det kan Matte nästan aldrig motstå.
Sedan ligger jag naturligtvis kvar och tar en tupplur också.
När man är så här söt så får man vad som helst.
Tur för mig.
Mjau!

Mjau, Malte ville titta in och hälsa.
Han fick besök av små fjäderkotletter inne, inte bara en utan två gånger förra veckan!
Men kan ni tänka er hur det gick?
Jo, matte var snabbast och släppte ut dem igen.
Båda gångerna.
Tänk så snopet det måste ha känts.
Tvåbeningarna är verkligen riktiga spelfördärvare!
Aldrig får man ha riktigt roligt.
Några små fjäderkotletter hit eller dit borde väl inte vara så noga...
Det tycker jag i alla fall.
Matte har tyvärr en helt annan uppfattning.
Har ni liknande erfarenheter?
Malte är hur som helst en snygging.
Mjau!