Mjau, Matte börjar få tillbaka rösten.
Men desto mer hon pratar desto mer hostar hon också.
Så hon är väldigt tyst ändå.
Och hon stannar hemma imorgon också.
Andra onsdagen i rad som hon gör det.
Jag är väldigt nöjd med det.
Men Matte är ledsen att hon inte får träffa sina "kompisar".
Fast jag tycker att jag är den enda kompis hon behöver...
Så jag ser till att hon dricker massor med hett te och gosar med mig.
För det är enda vägen till att bli frisk, om ni frågar mig.
För övrigt borde alla ha fått sina sina vinster från mjauktionen nu.
Eller jo, det sista kanske kommer fram den här veckan.
Mattes kapacitet har ju varit ganska begränsad.
Så de har gått iväg i flera omgångar.
Det allra sista gick iväg igår.
Det skulle bara till en annan del av ön.
Men numera går ju precis all post via fastlandet så det tar några dagar extra.
Ganska knäpp, tycker jag.
Men vad vet väl en liten katt?
Mjau!

Mjau, jag är otroligt förtjust i min adventskalender.
Innehållet i de två första luckorna försvann blixtsnabbt.
Ungefär lika fort som Mattes hostattacker dyker upp.
De senare är dock bara irriterande.
Matte försöker fortfarande att hosta ur sig inälvorna och diverse kroppsvätskor.
Så jag har verkligen gjort mig förtjänt av en ordentlig portion godis dagligen för att jag står ut.
Vid det här laget har jag faktiskt vant mig med hennes hostande.
Jag blir inte längre skrämt men efter ett tag går jag därifrån.
Även om det precis innan var väldigt mysigt.
Jag vill ju inte få lock för öronen...
Men Matte, måste vi verkligen vänta till imorgon för att öppna nästa lucka?
Mjau!

Mjau, jag har ju fått några adventskalender genom åren men oftast har jag vägrat att äta innehållet, kräsen som jag är.
Så Matte hade gjort klart för mig att det alltid mer blir en adventskalender.
Men så råkade hon se den här.
Från ett godismärke som jag faktiskt gillar.
Och där jag redan ätit och godkänt större delen av innehållet.
Så då fick jag en adventskalender i alla fall.
Den var inte direkt billigt.
Men en kräsen katt är dyr i drift, hihi...
Den här december lär i alla fall bli en succe.
För en nöjd katt är värt hur mycket som helst.
Nu ska det snaskas godis.
Mjau!

Mjau, idag är Mattes hals mycket bättre.
Hon säger att det är inte längre känns som om hon sväljer igelkottar.
Men alltså - om hon har svalt igelkottar hela veckan så är det väl inte konstigt att hon har haft ont i halsen???
Men hennes röst är fortfarande inget att orda om.
Jag undrar faktiskt om den någonsin kommer tillbaka...
Så vi fortsätter vårt liv i fullkomlig tystnad.
Däremot blinkar vi mycket mot varandra.
Och det blir en massa gos precis som vanligt.
Matte hade tänkt att fixa lite adventsstämning här hemma.
Men efter att ha klivit upp på en stege och plockat fram en adventsstjärna i papp så konstaterade hon att hennes kropp mest verkade bestå av gele.
Med nöd och näppe lyckades hon byta skärmen från en fönsterlampa till stjärnan.
Sedan tyckte hon att det räckte mer än väl.
Istället för blått glas är det en mjuk vaniljvit sken nu.
Det förändrar rätt mycket.
Och det är faktiskt viktigare med gos och lördagsgodis än med ett pyntat hem.
Så det så.
Mjau!

Mjau, nu är vi så himla less på den här förkylningen!
Den verkar bita sig fast som en katts käke runt en råtta och vägrar att släppa det minsta.
Matte kan svälja lite bättre nu, i alla oftast.
Inte alltid.
Hostan och snuvan verkar trivas alldeles för bra hos Matte.
Och hon har fortfarande ingen röst, bara lite krax.
Så hon är helt enkelt tyst.
Helt och hållet tyst för vilken dag i ordning det nu blir...
Hon tror att hon får rösten snabbare tillbaka då.
Hittills utan resultat.
Så jag tänker berätta om något annat.
Matte har ju fått lite dille på diamondpainting.
(Det fungerar inte när man är förkyld.)
Hon fick hem en förra veckan som hon ska ge bort i Jul om hon får den klar.
Hur som helst så kommer de alltid som en rulle.
Så Matte la den på golvet för att den skulle få tid att släta ut sig.
Många katter skulle genast ha lagt sig på den, eller hur?
Men jag är inte som alla katter.
Så jag är noga med att inte trampa på den.
Inte ens när jag går tätt intill Matte, fast den ligger faktiskt precis mitt i "vägen" genom vardagsrummet.
Så när vi går ihop så går Matte till vänster om den och jag till höger.
Och när vi har passerat den så är jag direkt framför Mattes fötter igen..
Jag är ju mycket uppmärksam.
När inte Matte vill trampa på något så vill inte jag heller det.
Så enkelt är det.
Mjau!

Mjau, Matte mår inte direkt bättre.
Så ni får hålla tassarna lite hårdare.
Men hon har i alla fall ätit lite mer än de senaste dagarna.
Det som fungerar i hennes extremt såriga hals är mjuka och neutrala saker.
Så det blir nudlar, vitt bröd, gurka och isglass.
Själv har jag ätit tonfisk och är både mätt och belåten.
Men Matte känner sig rätt vissen.
Så jag har envisats med att sova nästan hela natten hos henne för att hålla koll.
Trots att jag inte gillar när hon hostar eftersom hela sängen skakar något förfärligt då.
Det är som sagt Matte som är vissen, inte jag.
Men jag tycker ändå att bilden är snygg.
Och dessutom är det ju min blogg, inte Mattes.
Mjau!

Mjau, Matte är så sjuk och det är verkligen inget kul. Värst tycker jag det är när hon hostar.
Hon hostar så mycket att hon faktiskt spydde två gånger igår kväll.
idag var Matte hos människoveterinären.
Han skrev ut hostdämpande medicin.
Hon har redan tagit den två gånger och än så länge har den inte hjälpt ett dugg.
Men Matte är mest rädd för att hosta sönder ett revben igen.
Det har hon gjort ett antal gånger.
Egentligen varje gång hon har fått hosta sedan hon var 20 år.
Tur då att hon inte får hosta varje år.
Jag försöker fortfarande att ta tass om henne på bästa möjliga sätt.
Fast hon knappt pratar med mig.
Idag har hon i alla fall fått tillbaka krax-rösten.
Ni kan väl hålla tummarna och tassarna för att hon snart mår bättre?
Jag är verkligen orolig för henne.
I morse spydde jag upp maten.
Det har jag inte gjort sedan Matte fick åka akut till sjukhuset för något år sedan.
Jag är ju en känslig liten katt.
Mjau!

Mjau, tyvärr blev det inte bättre utan sämre.
Idag har Matte överhuvudtaget ingen röst.
Hon är helt stum.
Eller ja, hon viskar emellanåt.
Till exempel när hon ringde vårdguiden.
Igår började hon även hosta.
Och hon har så pass ont i halsen att hon bara drömde om detta hela natten...
Ikväll har hon även fått feber.
Jag tycker att det räcker nu.
Nog för att jag gärna håller henne i sängen.
Men det är inte lika mysigt när hon hostar och snorar och inte kan sova för att halsen brinner som eld.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Jag har redan försökt med allt jag kan och vet för att göra Matte frisk.
Mjau!