Mjau, idag har det varit mycket lugnare.
En vanlig blåsig vinterdag på en ö helt enkelt.
Men lite för blåsig för min smak.
Så pälsen har fortfarande inte blivit luftat.
Istället har jag hängt i Mattes knä och gosat.
Man kan aldrig få för mycket gos.
Jag har även gjort bokslut över 2024.
Jag har haft 7 mjauktioner under året och de har sammanlagt inbringat 25106 kronor!
Drygt 25 tusen till hemlösa katter på ett år.
Tack till alla er som har gjort det möjligt!
Jag känner mig faktiskt själv lite stolt.
Ikväll tänker jag kräva minst 25 pussar på huvudet av Matte.
Och lite extra godis.
Det har jag väl gjort mig förtjänt av?
Mjau!

Mjau, jag tänkte att jag skulle skrämma er lite med mina självlysande ögon.
Men Matte påstår att jag är alldeles för söt för att kunna skrämma någon.
Själv låter jag mig inte skrämmas av stormen som fortsätter med oförändrad styrka.
Det har varit så många stormar sedan vi flyttade hit.
Man vänjer sig.
Och imorgon ska det bli lite lugnare.
Då kanske jag kan lufta pälsen en snabbis på balkongen.
Om jag skulle försöka med det nu så skulle jag nog få vingar och flyga iväg.
Har ni hört talas om flygande katter?
Inte jag heller.
Och jag är verkligen ingen pionjär.
Jag ska helt enkelt ligga kvar i Mattes knä och träna på att ha läskiga ögon.
Det är en lagom sysselsättning för en lördag.
Mjau!

Mjau, nu när det stormar igen så håller jag mig nära Matte.
Så nära som det bara går.
Dels för att det låter konstigt ibland.
Men mest för att ha ett utbyte av värme.
Och för att det är så mysigt.
Jag älskar hennes bylsiga fleecejacka.
Matte sitter helt enkelt fast här.
Ikväll har hon inte fått en enda chans att resa på sig.
Inget te.
Ingen choklad.
Försenade mediciner.
Vem bryr sig?
Inte jag.
Jag har precis exakt allt som jag behöver.
Och jag är det enda som Matte behöver om ni frågar mig.
Nu har hon visserligen börjat gäspa men det rör mig inte i ryggen.
Jag tänker ligga kvar i minst en timme till.
Så det så.
Mjau!

Mjau, jag fattar verkligen inte varför jag inte har upptäckt mycket tidigare hur mysigt det är att ligga i knät.
Numera dyker det upp ett annat problem.
Jag vill inte lämna Mattes knä!
När Matte behöver hämta något, är hungrig eller törstig, behöver gå på toa eller ta sin medicin - så vill jag absolut inte flytta på mig.
Inte ens när Matte ber snällt och vippar med benen så rör jag mig det minsta.
Häromkvällen när Matte skulle titta på Downton Abbey så vräkte jag ner mig på rygg med huvudet och en tass i hennes högra hand medan hon höll om mig med vänster hand.
Hon hann bli mycket stel i både armar och ben innan filmen var slut.
Sedan ville hon verkligen resa på sig.
Och gå och lägga sig.
Men det var jag inte med på.
Jag låg ju så fint.
Jag hade redan somnat några gånger.
Inte ville väl jag gå upp!
Och ja, nu tycker jag till och med om att bli pussat.
Hittills har det varit jag som har stått för pussarna.
Men nu kan jag inte få nog av pussar på huvudet.
Har ni kunnat se filmen?
Jag kan helt enkelt inte vara nära nog.
Nu är jag ett plåster nästan dygnet runt.
Mjau!

Mjau, ikväll blev Matte lite knäpp.
Hon började ge mig smällkyssar på huvudet.
Helt konstigt men samtidigt inte helt fel.
Och eftersom jag inte protesterade så filmade hon det också.
Maken till konstigt filmsnutt kan ni leta efter...
Matte lägger den som offentlig på Facebook i ett dygn så att ni kan titta på den.
Jag vet dock inte om ni som inte har Facebook kan se den.
Malte säger att han inte kan det.
Som ni förstår så går jag med på det mesta när Matte kommer hem från katthemmet.
Bara för att jag är så glad att hon är hemma igen.
Matte var glad när hon kom hem.
Hon hade för fjärde gången suttit hos några väldigt skygga katter.
Druckit te, babblat och sjungit "blinka lilla stjärna".
Och då började en av dem plötsligt att spinna.
Klart som tonfiskspad att man då ställer upp på pusskalas för att kunna konkurrera med sånt...
Skriv gärna en kommentar om ni kan se filmen.
Här får ni en bild på några andra söta katter.
Mjau!

Mjau, det händer lite då och då att folk undrar vad jag är för ras.
Jag är ju en väldigt snygg katt så det kanske inte är så konstigt.
Åt andra sidan är ju alla katter snygga utan att tillhöra någon som helst ras.
Jag tycker inte att en raskatt har ett större värde än en vanlig huskatt.
Eller vanlig och vanlig.
Vi katter är alla individer precis som ni tvåbeningarna.
Vårt ursprung är mindre viktigt än den vi är.
Jag till exempel.
En utefödd inavel med en extra stor portion rädsla.
Samtidigt är jag extremt kärleksfull, hänsynsfullt och omhändertagande.
Och en liten matte-gris...
Mitt ursprung spelar nästan ingen roll längre eftersom jag har fått chansen att utveckla min personlighet i ett kärleksfullt hem.
Hade jag inte fått den chansen så hade jag nog alltid setts som skygg och lite aggressiv.
Då hade mitt ursprung tagit över.
Snygg är jag hur som helst.
Men en ras gör varken till eller från i mitt fall.
Det är kärleken som är avgörande.
Avgörande om man kan bli sitt bästa jag.
Mjau!

Mjau, jag misstänker att det blir en uppesittarkväll även idag eftersom den andra filmen om Downton Abbey går ikväll på teve.
Jag känner för att gäspa stort bara jag tänker på det.
Matte är egentligen ganska trött också.
Men hon har väntat länge på detta tillfälle.
Hon har nämligen missat just den filmen tidigare.
Så det lär bli en sen kväll.
Det har i alla fall slutat snöa nu.
Och antagligen regnar det nu.
För bara en timme sedan tittade Matte ut genom fönstret och suckade att det var dags för regnet.
Då hade det nämligen samlats så pass mycket snö i kattnätet att hon snart skulle ha behövt gå ut för att skaka ner det.
Och det hade hon absolut ingen lust till.
Men sedan började det nog regna för nu är nätet helt snöfritt.
Däremot borde det vara slask deluxe ute.
Skönt att vi slipper gå ut.
Jag har faktiskt inte satt en enda liten tass i snön än så länge.
Matte vädrar ju varje morgon om det inte är väldigt mycket busväder.
Så jag hade kunnat köra lite tippe tippe tipp tapp om jag hade velat.
Men eftersom jag fyller 12 år snart så överlåter jag snön till de yngre exemplarerna...
Jag har busat i snön under många år.
Nu finns dessa bilder bara som minnen.
En av dem delade jag med mig för någon vecka sedan.
Här kommer en till.
Mjau!

Mjau, igår hade vi en uppesittarkväll.
Matte skulle promt läsa ut en deckare och det tog längre tid än vad hon trodde att det skulle göra.
Så klockan var efter midnatt innan vi kom i säng.
Naturligtvis väntade jag.
Jag går inte och lägger mig innan Matte följer med.
Jag vill ju ha mitt kvällsgos i sängen.
Så jag valde att ligga i hennes knä under hela kvällen och halva natten.
Dessutom är det min uppgift numera att hålla hennes ben varma när hon sitter och läser.
Jag somnade till emellanåt.
Och jag bytte läge en eller två gånger.
Men jag reste mig inte upp förrän Matte hade upprepat några gånger att att det var dags att sova.
Jag är glad att Matte läser tyst också.
Jag misstänker att jag inte skulle gilla deckare.
De enda historier som jag tycker om är solskenshistorier om adopterade djur.
Sådana kan jag lyssna på i all oändlighet.
Mjau!