Mjau, nu är jakten igång.
Men för en gångs skull är det inte jag utan Matte som jagar.
Hon jagar en annan evakueringslägenhet.
Hon har nämligen kommit fram till att gästlägenheten är på tok för liten för oss.
Hon själv skulle kanske klara det, men det finns varken plats för min låda, min klösträd eller mina kojor.
Men framförallt finns det ingen plats för mig att sträcka på benen.
Trots mina minst tolv år älskar jag att busrusa genom lägenheten.
Det blir tillräckligt jobbigt att flytta fram och tillbaka på grund av stambytet.
Då måste livet vara någorlunda normalt under tiden.
Så Matte har börjat ringa och mejla till dom som inte är skrivna på adressen för att höra om de vill hyra ut till oss.
Alltså de som har lägenhet på andra sidan huset.
Hittills har hon bara fått svar från en som ville ha åttatusen i månaden.
Och det är definitivt för mycket för Mattes plånbok.
Ni får gärna hålla tummar och tassar för oss.
Om ni håller riktigt hårt så ska jag försöka ha en mjauktion snart...
Mjau!