Mjau, på den här bilden ser man min tatuering fint.
Liksom genomlyst.
Jag tycker att jag är väldigt snygg i min tattoo.
Den symboliserar att jag har ett hem.
Nu finns det naturligtvis katter med tatuering som är hemlösa ändå.
För att de hade ett hem men blev övergivna.
Eller för att tatueringen aldrig registrerades.
Men för mig som är utefödd och uppvuxen kändes det väldigt fint att få en tatuering och därmed en bekräftelse på att jag finns.
Numera får de flesta katter en chip istället.
Det syns inte på en gång som en tatuering men däremot är det lättare att läsa av.
Tatueringar blir ju lite suddiga under årens lopp.
Men när jag var ung och livrädd så brukade man mest använda tatueringar.
Har ni en tatuering eller en chip?
Egentligen borde man ha både och.
Eller kanske man borde tatuera ordet "chip" i örat så att man vet på en gång att man måste ha en chipläsare för att identifiera katten.
Eller kanske en stjärna.
Jag hade gärna haft en stjärna i örat!
För om man älskar sin katt så märker man den.
Visst har jag berättat om när det ringde en kattorganisation till Matte för ca tre eller fyra år sedan?
De hade fångat in en katt med en tatuering som liknade min egen.
Och eftersom den var lite suddig och svårt att tyda helt rätt så ringde de helt enkelt till alla kattägare som hade katter med någon möjlig tolkning för att kolla om katten var hemma eller saknad.
Mig kunde de genast stryka från listan.
Det är fördelen med att vara innekatt.
Och när man har varit hemlös en gång och lämnat detta tuffa liv bakom sig så vill man ofta inte gå ut något mer sedan.
Själv tycker jag mycket om balkongen.
Men mer än så är jag absolut inte intresserad av.
Mjau!