Mjau, idag när hemtjänsten städade så hittade hon en pusselbit.
Pusselbiten låg en bra bit in under soffan.
Matte identifierade den tillhörande pusslet från mjauktionen som Björn vann.
Det tyckte hon var mycket pinsamt.
Hon mejlade genast till Björn.
Och sedan spännde hon ögonen i mig och undrade HUR I HELA FRIDENS NAMN pusselbiten hade hamnat där.
Jag förstod ingenting.
Jag är väl alltid oskyldig?
Ingen kan vara lika oskyldig som jag!
Matte envisades dock med att det måste vara mitt fel.
Hon behöver ju bara någon att skylla på.
Solklart ju.
Som om jag någonsin ens har närmat mig ett pussel...
Än mindre stulit bitar.
Öh...
Okej då.
Jag kanske, bara kanske hjälpte pusselbiten in under soffan.
Rent hypotetiskt.
Men det är väl inte något riktigt brott?
Jag kunde ha ätit upp pusselbiten!
Och då hade aldrig någon fått veta.
Men jag krympte inte minsta lilla pappersfiber på den.
Jag var mycket försiktig.
Det måste gälla som förmildrande omständigheter.
Och förresten finns det inga vittnen.
Inga bevis.
Så jag är faktiskt alldeles oskyldig.
Så det så.
Mjau!