Mjau, idag för fem år sedan fick Matte ett brev som förändrade vårt liv.
Man skulle kunna tolka brevet som en tillåtelse för Matte att alltid stanna hemma med mig.
Så jag blev mycket glad och Matte var mycket lättad över beskedet.
Samma kväll gick Matte in på Hemnet.
Och två månader senare flyttade vi till den här ön.
Tack vare några snälla bloggläsare som lånade pengar när banken vägrade.
Jag tyckte först att det var en väldigt dålig ide.
Jag hatade verkligen att byta miljö helt och hållet.
Dessutom är jag ju rädd för väldigt mycket.
Men jag vande mig till slut.
Och jag fick en mycket större balkong på köpet.
Så allt borde vara bra.
Förutom att Matte har börjat prata om stambyte, vad detta nu kan vara.
Det verkar i alla fall som att vi då måste flytta en gång till.
Och det gillar jag inte alls!
Jag tänker vägra.
Så det så.
Mjau!

Mjau, idag har vi varit ute i solen.
Jag i flera timmar och Matte i nästan en timme sammanlagt.
Ändå är det hon som har blivit lite röd i ansiktet medan min päls inte alls har bytt färg.
Tvåbeningar är ju så känsliga på alla sätt och vis.
När jag hade värmt upp pälsen ordentligt så körde jag en stor lördagstvätt ute också.
Jag tänkte att det var lika bra att göra det ute eftersom Matte påstår att jag bara behöver lyfta på en tass för att det ska bli ett moln av flygande päls...
Hon överdriver naturligtvis.
Jag hårar nästan inte alls.
Men jag vill ju inte att hon plockar fram borsten heller.
Så jag kommer att fortsätta tvätta mig utomhus när vädret tillåter.
Mjau!

Mjau, efter ännu en solig dag på balkongen har jag börjat drömma om ett anpassat bygge där ute.
Jag vet att jag har en koja på balkongen.
Matte brukar däremot tycka att balkongen mest är till för blommorna.
Så jag hittade en bild som jag tycker är purrfekt för både mig och blommorna.
Däremot vet jag inte riktigt var Matte ska sitta när hon ska tanka lite vitamin d emellanåt.
Men det löser sig väl.
Nu måste jag bara hitta någon som hjälper mig att bygga....
Mjau !

Mjau, Matte och jag har en överenskommelse.
När det är fint väder men kanske lite kylig eller blåsig, som idag, så låter Matte stå balkongdörren öppen åt mig så länge som jag behöver.
Då kan jag springa ut och in så mycket som jag känner för.
Om det är så att hon vill stänga dörren räcker det att hon tittar ut, då kommer jag som ett skott.
Men om hon väntar till jag är nöjd så är jag noga med att signalera när jag är klart ute.
Då lägger jag mig alltid på min kudde på soffryggen.
Inte för att jag nödvändigtvis vill ligga just där utan för att det är mitt sätt att tala om för henne att hon kan stänga dörren.
Både Matte och jag tycker att det är bra med sådana signaler.
Jag är ju en katt som gärna vill vara till lags så Matte måste undvika vissa saker för att jag inte ska tro att hon vill att jag gör något.
Komplicerat kanske.
Men vi har under årens lopp kommit fram till vissa signaler mellan oss som underlättar kommunikationen.
Speciellt bra eftersom jag föredrar att uttrycka mig med kroppen snarare än verbal.
Mjau!

Mjau, den senaste månaden har Matte varit så himla trött när hon kommit hem från katthemmet.
För även om hon älskar att vara där så tar det mycket på hennes kropp.
Efter att hon har fått i sig mat har hon varit tvungen att gå och lägga sig i sängen några timmar.
Så även idag.
Tröttare matte får man nog leta efter.
Hon fick inte ens äta i lugn och ro eftersom jag satt tätt intill henne när hon åt i soffan och jag ville hela tiden att hon skulle lägga kinden mot min hjässa.
Det är något som jag älskar.
Pussar går också bra, men Matte vill inte pussas när hon äter...
Nu har hon i alla fall varit uppe en stund.
Så vi ska strax lägga oss igen.
Jag bjuder på en bild på en av Mattes "projekt" på katthemmet.
Söt som socker och envis som synden.
Men som ni vet så är Matte också väldigt envis.
Vi får se hur det slutar.
Mjau!

Mjau, när blåsten lugnade ner sig lite i eftermiddags valde jag att gå ut på balkongen för att lufta pälsen lite.
Matte däremot ville inte lufta sig ute utan nöjde sig med luften som kom in.
Därför fick hon inte heller någon bra bild av min päls som glittrande i solen.
Tur då att hon hittade en gammal bild i telefonen med massor av fluff i solen.
Jag kan verkligen sakna trägolvet vi hade på vår förra balkong.
Nu har vi blå plastmattor.
Jag har vant mig vid dem nu.
Och de är trevligare att sitta på än stenarna som är där under.
Bilden är alltså gammal men fluffet är precis som vanligt.
Mjau!

Mjau, Matte är lite tråkigt.
Hon är väldigt trött och sover mycket.
Så jag får roa mig själv.
När jag inte sover själv.
För det är alltid mysigt att sova i sängen med Matte.
Men när hon sov väldigt djupt så smygkollade jag telefonen och hittade en rolig bild.
Så ni kan väl berätta hur ni känner er just nu enligt den här skalan?
Mjau!

Mjau, det här är tassen som fastnade igår.
Som ni ser så är det inget fel på den.
Matte fick även hålla den som tack för hjälpen.
Eller hålla och hålla...
Men jag lade den i hennes hand i alla fall.
Som en liten uppskattning.
Och för att jag tycker så mycket om henne.
Det är ju lätt att få lite panik när man sitter fast.
Då är det skönt med en Matte som behåller lugnet.
Men nu tänker jag faktiskt glömma hela den historien.
Mjau!