Mjau, idag för fem år sedan fick Matte ett brev som förändrade vårt liv.
Man skulle kunna tolka brevet som en tillåtelse för Matte att alltid stanna hemma med mig.
Så jag blev mycket glad och Matte var mycket lättad över beskedet.
Samma kväll gick Matte in på Hemnet.
Och två månader senare flyttade vi till den här ön.
Tack vare några snälla bloggläsare som lånade pengar när banken vägrade.
Jag tyckte först att det var en väldigt dålig ide.
Jag hatade verkligen att byta miljö helt och hållet.
Dessutom är jag ju rädd för väldigt mycket.
Men jag vande mig till slut.
Och jag fick en mycket större balkong på köpet.
Så allt borde vara bra.
Förutom att Matte har börjat prata om stambyte, vad detta nu kan vara.
Det verkar i alla fall som att vi då måste flytta en gång till.
Och det gillar jag inte alls!
Jag tänker vägra.
Så det så.
Mjau!