Mjau, det var en gång för länge sedan, närmare bestämt exakt 10 år sedan, en mycket rädd liten katt som satt i en transportbur.
Det var kväll och kallt ute och mycket snö och katten hade ingen aning om vart den var på väg.
Katten var så rädd att den kunde bli utåtagerande ibland, när den inte kunde gömma sig.
Den tyckte särskilt illa om transportburar för att det alltid innebar något läskigt.
Först åkte den buss en lång stund.
Sedan kom de till ett ställe som lät hemsk, med massor med tåg som kom och gick, dörrar som pep och hjul som gnisslade.
De åkte tåg en stund och sedan skulle de ha åkt med en spårvagn men den gick inte så det fick bli buss igen.
Efter en fruktansvärt lång evighet kom de till slut in i en lägenhet.
Buren ställdes på golvet och skynket togs bort.
En helt främmande tvåbening tittade på katten och sa "välkommen hem".
Sedan öppnade hon luckan och gick bort en bit.
Den lilla katten funderade en stund vad ordet "hem" kunde betyda.
Hon hade fått höra att hon var omöjligt och alldeles för skygg och att ingen ville ha henne eftersom hon antagligen aldrig skulle bli riktigt tam.
Eftersom det var kväll så gick den där tvåbeningen snart till ett annat rum, lade sig i sängen och sov.
Den lilla katten vågade sig ut så småningom.
Hon undersökte hallen och köket och maten i köket.
Det var helt tyst och det fanns inga andra katter som var dumma mot henne.
Hon hade aldrig någonsin haft en egen matskål.
Det kändes bra.
Hon åt upp precis all blötmat som fanns.
Sedan undersökte hon vardagsrummet och när morgonen kom gömde hon sig för säkerhets skull under soffan.
Hon insåg snart att det var början på ett helt nytt liv.
Ett liv där hon var medelpunkten.
Men en snäll människa som bara ville väl.
Det fanns en massa roliga leksaker som hon började leka med på nätterna.
Efter någon vecka vågade hon försiktigt visa sig.
Allt hon möttes av var kärlek och tålamod.
Så hon bestämde sig.
Hon plockade fram ett kontrakt och sa till tvåbeningen att skriva under.
Och på den vägen är det.
Ni kan läsa den långa versionen om ni går tillbaka på bloggen.
Mjau!