Mjau, idag smet Matte iväg igen.
Hon lovade visserligen att hon snart skulle vara tillbaka men jag anade redan då att hon inte talade sanningen.
Och naturligtvis hade jag rätt.
Jag låg i hallen och väntade.
Och väntade och längtade.
Till slut kom hon hem och då såg jag direkt att hon var rökt.
I dubbel bemärkelse.
För när hon klappade mig så var det mycket tydligt vem av oss som hade ätit rökta räkor och vem som hade matvägrat dagen.
Herrejamine vad hennes händer luktade!
Jag nosade och nosade och nosade lite till.
Och så ställde jag naturligtvis den alldeles självklara frågan - varför fick inte jag???
Matte påstår att man inte kan ta med sig färska rökta räkor från en restaurang.
Men det tror jag är bara en dålig ursäkt.
Hon är verkligen rökt.
Tyvärr kan jag ju inte låta bli att vara så himla glad när hon kommer hem.
Oavsett om hon bara har gått till brevlådan eller om hon har varit borta många timmar.
Jag blir alltid så väldigt glad.
Sedan blev jag hungrig.
Dels för att jag inte hade ätit under alla timmar som hon var borta.
Och för att hennes händer definitivt stimulerade min aptit.
Jag åt dubbla portioner och sedan gick vi för att lägga oss.
Matte är ju alltid rätt död när hon kommer hem efter att ha smitit.
Och jag kan rapportera att det inte är illa att gosa med räkluktande händer.
När man är mätt är det riktigt mysigt.
Matte själv tycker inte att det är det minsta mysigt att lukta räkor.
Hon tvättade händerna tre gånger med tvål och en gång med diskmedel.
Utan minsta resultat.
Om det inte går över till imorgon kommer hon definitivt att bli poppis på katthemmet...
Mjau!