Mjau, idag körde vi balkonghäng.
Eller Matte envisades med det.
Och som hennes övervakare hade jag inget annat val än att hänga med.
Men som vanligt höll jag mig i skuggan.
Efter en stund tyckte jag att vi kunde gå in igen så jag buffade på Matte.
Men hon vägrade.
Så jag gick runt och inspekterade samtliga blomkrukor.
Det var rätt mycket jobb.
Så jag sträckte ut mig i skuggan igen.
Sedan började Matte vifta lite med handleden där hon har klockan.
Då blev det en solkatt som hoppade runt och då hoppade jag naturligtvis efter.
Jag älskar att jaga solkatter!
Så jag roade mig en bra stund med detta.
Men sedan tyckte jag verkligen att vi skulle gå in igen.
Först verkade det som om Matte lyssnade på mig.
Men hon gick bara in för att hämta vattenkannan och en sekatör.
Efter lite vattning klippte hon en bit av tomatplantorna.
De rackarna blev så glada när de äntligen kom ut att de redan hade tredubblats på både längden och bredden.
Matte tyckte att det var alldeles för mycket blad.
Därför klippte hon lite så de skulle fokusera på tomaterna istället.
Jag hade däremot fått nog och gick in själv.
Inte minst för att några Jas flygplan dundrade förbi för kanske tionde gången över vår hus.
Det låter alldeles för mycket för små känsliga kattöron.
Matte däremot fick feeling med sekatören och klippte även lite i svartvinbärsbusken.
Antagligen helt fel årstid men vem orkar bry sig?
Inte jag i alla fall.
Sedan plockade Matte även vissna blommor från pelargonerna när hon nu ändå höll på.
Men eftersom de har förökat sig så himla mycket så hade hon lite svårt att komma åt.
Det är faktiskt bara jag som kommer åt alla krukor med pelargoner.
Men jag har inga intentioner att vårda dem.
Någon måtta får det vara.
Det räcker med att behöva bo i en djungel.
Mjau!