Mjau, jag har fullt upp just nu även utan mjauktion.
Efter att Matte hade gått in i dörrkarmen så insåg jag att jag var tvungen att intensifiera mina ansträngningar att alltid finnas där och övervaka varje steg oavsett tid på dygnet och trötthetsgrad.
Det är bara att hoppa upp eller ner eller fram så snart Matte reser sig.
Att genast bromsa upp henne så hon inte kan röra sig för fort.
Alltid framför eller mellan hennes ben.
Och gärna med svansen snurrat runt hennes ben.
Man skulle kunna tro att Matte är tacksam.
Men ni vet ju vid det här laget att hon är duktig på att klaga.
Och nu klagar hon så klart över att jag hela tiden är i vägen och att hon inte kommer någonstans.
Fast det är ju inte sant.
Hur som helst så passade hon på att smita iväg idag till ett kalas.
Hon var borta några timmar och helt utan min överinsyn.
Men eftersom det även fanns barn där och det pratades flera olika språk så var Matte nere för räkning när hon kom hem.
Hennes hjärna var så trött att det var mycket enkelt för mig att fösa in henne i sovrummet och få henne att lägga sig genast.
Naturligtvis höll jag henne sällskap dessutom.
Hon somnade efter tre röda...
Det hade jag redan räknat ut innan.
Och imorgon är en ny dag.
Mjau!