Mjau, idag blåser det storm.
Och jag blev nästan fångad av en stormvind.
För när Matte fick upp balkongdörren med nöd och näppe i morse så flög även lägenhetsdörren upp.
Antagligen hade Matte inte stängt till den ordentligt plus att flera andra dörrar också var öppna just då.
I sådana lägen blir det ett himla korsdrag.
Det blev en sådan blåst att jag på allvar trodde att jag skulle blåsa bort.
Jag blev väldigt rädd och gömde mig i sovrummet. När Matte hade stängt ytterdörren så sa hon att det var lugnt och att jag kunde komma ut.
Men det litade jag inte alls på.
Efter en halvtimme kom jag ut i lilla hallen.
Satte mig bakom min klöstunna och begrundade situationen.
Vardagsrummet och köket kändes alldeles för osäkert med deras omedelbara närhet till balkongdörren.
Det tog över en timme, en hel del godis och mycket kroppskontakt med Matte innan jag vågade gå genom vardagsrummet och äta frukost i köket.
Myggnätet hade lossnat och flaxade runt som en förvirrad fågel och båda krukväxter och möbler på balkongen hade ramlat omkull.
Så det är väl inte konstigt att man blir lite rädd.
Som före detta hemlös katt så fick jag lära mig redan som liten att världen är mycket farlig och att man måste vara väldigt försiktig för att överleva.
Så det sitter i från nosen hela vägen till svansspetsen.
Och jag tänker verkligen inte blåsa bort!
Morrr...