Mjau, tro det eller ej men Matte har äntligen planerat ut sina tomatplantor.
De har fått stå i sina små planteringskrukor i flera månader!
Ändå ser de ganska välmående ut.
De har några blommor och några små tomater på gång.
Rätt bra jobbat.
Av tomatplantorna, alltså.
Matte säger att det är bättre sent än aldrig.
Och så kanske det är.
Men vi lär ju absolut inte få lika många tomater som vanligt.
Den saken är nog säkert.
Och jag är absolut inte den som klagar.
För alla växter här hemma brukar ha storhetsvansinne ändå.
Matte hade velat klippa ner hibiskusen sedan länge och det skulle verkligen behövas.
Men så har den blommat konstant hela tiden så nu väntar hon på att den ska lugna ner sig...
Och vi ska inte prata om mitt kattgräs.
Om inte Matte skulle klippa ner det minst en gång i veckan så skulle det nog vara mycket högre än jag nu.
Halva balkongen är täckt av pelargoner som blir bara fler eftersom Matte tar sticklingar varje år.
Ibland blir jag lite irriterad på all växtlighet.
Men samtidigt så är det rätt skönt att smälta in bland växterna på balkongen.
Då känner man sig inte så utsatt ute.
För jag syns ju knappt.
Mjau!