Mjau, som vanligt på onsdag kväll och hela torsdagen så har Matte inte fått ta ett enda steg ensam.
Jag är med henne hela tiden.
Även när hon blir lite sur eftersom hon snubblar.
Igår kväll satt jag i hallen och bevakade henne stoisk när hon stod ute i loftgången och pratade med någon.
Och i morse var det jag som blev sur när hon pratade för länge i telefon.
Det är ju mig hon skulle prata med!
Så jag funderar på att agera plåster även imorgon.
För att jag kan.
Eftersom ni gillade syskonen igår så tänkte jag bjuda på fler bilder.
Lilla mamman, alla tre och mor och dotter tillsammans.
För att de är så himla fina.
Fast inte riktigt lika fin som jag är.
Jag är bäst.
Ingen protest.
Mjau!