Mjau, det blir mycket myspys nu när vi mest ligger i sängen.
Jag får ju sällan för mycket gos.
Och jag tackar aldrig nej till att ligga nära.
Matte hade gärna haft lite starkare värktabletter.
Men hon borde inte klaga när hon har mig.
Fast klaga gör hon ändå.
Till exempel när jag ligger för nära och hon får päls i hela ansiktet.
Eller när hon måste lämna sängen och jag försöker vara hjälpsam och visa vägen till köket och badrummet.
Då kan hon fräsa som en argsint katt av någon anledning.
Fast jag bara är snäll.
Tvåbeningarna har ett konstigt sätt att visa sin tacksamhet ibland...
Mjau!