Mjau, det är mycket som är upprörande just nu.
Grannarna till exempel.
Och med grannar menar jag turister.
Matte har varit tvungen att mejla igen och klaga.
Den här gången till ägaren av lägenheten över oss.
Den som hyrde den här veckan tyckte att det var en bra ide att spela boll inomhus sent på kvällen.
Och när Matte knackade på taket så bara ökade aktiviteten...
Eller myrorna.
Det kommer in myror i lägenheten.
Matte har strött kiselpulver både inomhus och utomhus men ändå kommer det in myror.
Och förr eller senare hamnar de naturligtvis vid mina matskålar.
Och mina matskålar får inte plockas bort.
Då blir jag olycklig.
Sedan vill jag naturligtvis inte att myrorna äter av min mat.
Då blir jag upprörd.
Men mest upprörd blev jag när vi fick en försändelse med godis.
Kattgodis.
Jag trodde att de var till mig men pyttsan.
Det var de inte alls.
Det var bara en speciell sort som Matte hade beställt för att en av katterna på katthemmet älskar den.
En av katterna som Matte jobbar med.
Hur sjutton har vi hamnat här?
Och så säger hon att jag inte behöver vara avundsjuk när hon åker till katthemmet.
Jag har nog genomskådat henne.
(Matte påstår att det finns gott om godis till mig här hemma.)
Det är väldigt upprörande!
Mjausicken vad hon fjäskar för några skygga katter varje onsdag.
Så ni ser - det är väldigt synd om mig.
Grannarna väsnas, myrorna äter min mat och jag får inga godis (förutom en gång om dagen).
Jag har talat om för Matte att jag överväger att flytta.
Men hon tar mig inte på allvar.
Så nu tar jag mig en tupplur.
Det är rätt ansträngande att vara upprörd.
Mjau!

Mjau, igår kväll när jag var rätt så trött passade Matte på att larva sig.
Tvåbeningarna gör det ibland.
Vanligtvis skulle jag ha protesterat.
Men är man trött så är man.
Och då kanske man låter vissa saker passera.
Men en sak är säker.
Om Matte skulle ha planer på ett halsband till mig så blir det ingenting med det.
Jag vet när det är dags att sätta ner tassen.
Mjau!

Mjau, idag har Matte pysslat.
Maltes matte ville ha ett armband.
Så Matte fixade pärlor och gjorde ett armband med Maltes namn.
Och eftersom det fanns många pärlor så fixade hon några fler armband till mina vänner.
Till slut kom hon på att hon själv också skulle ha ett armband.
Så hon fixade det och visade mig.
Jag blev inte ett dugg imponerad.
Vilken barnrumpa som helst hade kunnat göra det där.
Visst, Matte har nästan lika dålig motorik som en barnrumpa nuförtiden.
Men ändå.
Dessutom vet jag väl vad jag heter.
Hon hade lika gärna kunna pärlat ihop Älskling, eftersom det heter jag minst lika mycket som Mimmi.
Har ni också sådana armband?
Mjau!

Mjau, fina fröken har blivit helt tokig i att leka.
Och idag har Matte äntligen fångat henne på bild igen.
De har lekt i en timme och fina fröken har gjort vissa närmanden.
Vill ni veta vem som kommer ha muskelvärk i höger arm imorgon?
Matte tyckte att det var väldigt trevligt att komma hem till mig i alla fall.
För efter en eftermiddag med skyggisar så var det trevligt att kunna klappa en katt också, som hon uttryckte det.
Och jag ställer naturligtvis gärna upp.
Mjau!

Mjau, ni kanske undrar vad jag egentligen tycker om den där gråa pälsen som Matte kom dragandes med för två veckor sedan?
Det är väl sisådär.
Mjuk är det ju.
Men oj, vad det luktar får!
Som om vi hade ett får i vardagsrummet.
Jag vet inte vad ni tycker om får.
Men jag vill i alla fall inte ha närkontakt med dem.
Matte säger att jag nog vänjer mig.
Kanske.
Den duger åtminstone att vila rumpan på...
Mjau!

Mjau, jag har fått post!
Jag älskar att få post.
Särskilt när den är adresserat till mig.
Det var ett kort från Cornelia och brorsorna som ville önska mig en skön sommar.
Tänk så snälla de är.
Och det är ju faktiskt just den här känslan som jag är ute efter under min sommarledighet.
Att njuta utomhus.
Även om det inte finns några maskrosor på balkongen i år.
Eller jo, de är faktiskt på väg tillbaka.
Överallt där det inte ligger mattor.
Hihi.
Mjau!