Mjau, vi tar det fortfarande väldigt lugnt.
Det går lite bättre nu för Matte men hon behöver ändå vila en hel del.
Hon blir trött mycket snabbt.
Alltså ännu snabbare än vanligt.
Men det gör ingenting.
För jag älskar att vila tillsammans med henne.
Varje dag igen.
Dessutom har vi ju sommarlov.
Då är det väl meningen att vila?
Och förresten - så här mellan oss - så har Matte faktiskt husarrest.
Inte för att hon vet om det.
Jag tänker inte säga något till henne om hon inte tänker lämna lägenheten.
Men annars måste jag nog sätta ner tassen.
Någon måste ju se till hennes bästa.
Och som vanligt är det jag.
Mjau!