Mjau, nu har Mattes bror varit här hemma för sista gången.
Han har satt upp ett nytt ljusrör i diskbänksbelysningen och skruvat tillbaka pappershållaren.
Idag gömde jag mig under tevebordet för att undvika all kontakt.
Men jag har alltid stenkoll på läget.
För så snart ytterdörren stängs och Matte säger att jag kan komma fram igen så dyker jag upp som om inget alls har hänt.
Men imorgon bitti åker han vidare.
Skönt, om ni frågar mig.
Matte är i vanlig ordning mera död än levande idag efter gårdagens utflykt.
Hon har ont överallt och dessutom har hon kommit hem med många fler stora myggbett.
I natt hade hon svårt att sova för att det kliade så mycket.
Man skulle ju kunna tro att värk och kli skulle kunna upphäva varandra.
Men tyvärr fungerar det inte på det sättet.
Idag har Matte flyttat runt på isbitar på myggbetten.
Men inget hjälper.
Inte alsolsprit eller kortisonkräm heller.
Matte påstår att hon blir galen snart men det tror jag inte på.
Hon är alldeles för trött för det.
Men det är lugnt.
Jag tar tass om henne.
Allt blir bra när det bara är vi två.
Mjau!