Mjau, idag var Matte hos Kattstödets butik för att lämna några pussel och lite annat.
Och det säger jag jag inget om.
Om det hade stannat där.
Men det gjorde det förstås inte.
Utan när Matte kom hem så hade hon två nya (begagnade) pussel med sig.
Som om hon inte redan hade en hög med pussel här hemma...
Och för att toppa det hela så är ett av pusslen inte kollat.
Det vill säga att det är mycket möjligt att det saknas bitar.
Lite märkligt med tanke på hur irriterad hon blev förra veckan när hennes pussel saknade flera bitar.
Men då var det ett helt nytt pussel.
Det som hon köpte idag är nog lastgammalt.
Kartongen är lite blekt och håller på att falla sönder.
Och både kartongen och själva pusslet luktar lite unket.
Jag rynkade ordentligt på näsan åt det.
Men det bekom inte Matte det minsta.
Hon lider ju av pusselmani.
Ibland funderar jag på att emigrera till ett pusselfritt hem.
Men jag vill inte lämna Matte.
Hon skulle aldrig klara sig utan mig.
Men Matte, det räcker nu med pussel!
Mjau!

Mjau, ibland kan man inte understryka tillräckligt mycket att man förhåller sig nekande till något.
Ibland vill man verkligen poängtera sitt missnöje.
Ibland vill man egentligen bara vråla sluta!
Jag vill inte!
Och ibland kan man helt enkelt bara skaka på huvudet.
Oavsett vilket så gäller det att uttrycka sig tydligt.
Så här till exempel.
Klart som tonfiskspad.
Eller hur?
Mjau!

Mjau, nu är vi faktiskt hemsk trötta.
Matte efter allt kattvaktandet och jag efter all frisk luft och balkongtid den senaste veckan.
Så vi har mest sovit idag och resten av tiden ingenting alls.
Det är rätt skönt med sådana dagar också.
Vi kanske fortsätter med detta en bit in i nästa vecka.
Mjau!

Mjau, Matte har precis avslutat ännu ett pussel.
Eller ja, avslutat kanske inte man kan påstå direkt.
Det saknas nämligen bitar.
Hela nio stycken, alla i övre högra hörnet.
Jag vet inte vad det kallas när det gäller pussel.
På tyska säger man att man inte har alla koppar i skåpet.
På svenska kallas det för att man har en skruv lös.
Min Matte har inte alla pusselbitar i lådan.
Hihi!
Nu har Matte fyllt i ett formulär och klagat eftersom det var ett helt nytt pussel.
Oftast lägger hon begagnade pussel och om man har otur så kan det saknas någon bit.
Men det är inte okej att sälja pussel när inte alla bitar finns.
Det är lite som om jag blir lovad fyra godisbitar och så får jag bara tre...
Men det saknas helt klart något i Mattes hjärna.
Varför skulle man annars sysselsätta sig i en evighet med massvis med små bitar för att få ett enda bild?
Och när det är klart så tar man sönder det igen och börjar på nästa.
Jag skulle aldrig få för mig att syssla med något så meningslöst.
Jag gör bara viktiga saker.
Som att äta, sova, gosa och leka.
Livets essentiella nödvändigheter.
Mjau!

Mjau, en av killarna som Matte vaktar, är väldigt nyfiken.
Om Matte har en väska med sig så måste den genast undersökas.
Om Matte tar av sig tröjan så måste man ligga på den.
Och så vidare.
Och dessutom ska han gosa mer och längre för varje gång.
Ikväll blev han aldrig nöjd.
Så jag trodde till slut inte att hon skulle komma hem igen.
Och varje gång Matte går upp dit så sitter jag precis innanför dörren och väntar.
Och väntar.
Man kan få gråa hår för mindre.
Men jag är ju redan grå så det syns inte.
Eller så är Matte så påfrestande att jag blev helt grå för att jag bor med henne...
Vad vet jag?
Mjau!

Mjau, Matte är kattvakt resten av veckan.
Åt dessa två stiliga pojkar.
Jag antar att ni kan gissa hur mycket hon luktar varje gång hon kommer därifrån.
Massor med manliga feromoner.
Så jag kör enligt hund principen.
Att täcka över.
Nej, inte med kiss.
De gnuggar sig mot Matte och sedan gnuggar jag min doft över det helt enkelt.
För hon är min.
Bara min.
Mjau!

Mjau, idag råkade Matte ta en massa konstiga bilder på katthemmet.
I alla fall på två av katterna.
Den ena ser ut som en huvudfoting och sedan som om den har hamsterkinder.
Och den andra ser ut som om den har blivit av med bakdelen.
Men naturligtvis är allt bara synvillor.
Ändå måste man nog titta både en och två gånger för att se "rätt".
Och Matte?
Hon har ont i armen eftersom hon har lekt med "da bird" hos fyra olika katter.
Det är nämligen en mycket bra leksak om man vill få blyga katter att leka.
Mig har hon däremot ingen ork att leka med idag.
Däremot har jag fått godis.
Mycket godis.
Så hon är förlåten.
Den här gången.
Mjau!