Mjau, när jag vill vara nära Matte så är jag envis ibland.
Det spelar helt enkelt ingen roll vad hon håller på med för tillfället.
Som när hon håller på med den där konstiga diamond painting till exempel.
Hur mycket hon än prasslar med skyddsplasten och vrider och vänder på pannån och rasslar med stenarna.
Jag kan uthärda mycket bara jag får vara nära.
Ligga tätt intill, hålla lite kroppskontakt och få lite klappar emellanåt.
Matte fortsätter att "bygga" på pepparkakshuset.
Den måste vara klart till Jul eftersom hon ska ge bort den.
Och hon ligger lite efter tidsplanen.
Det hade nog varit mycket enklare att bygga ett riktigt pepparkakshus istället, om ni frågar mig.
Istället för att dutta med en million pyttesmå stenar.
Men det är aldrig någon som frågar mig.
Mjau!