Mjau, nu har Matte äntligen fotat alla vinster.
Så nu är det nära.
Och eftersom jag vet att ni är nyfikna så får ni givetvis en bild.
Bara att jag har larvat mig lite med bilden...
För det ska ju ändå bli en överraskning.
Hihi...
Jag måste också rätta mig lite.
Det är bara hälften av vinsterna som är julrelaterade.
Den andra hälften är vanlig och helt underbart också.
Kanske dyker det upp imorgon.
Kanske på söndag.
Ingen som vet säkert.
Så det gäller att hålla sig ajour.
Speciellt Malte och Cornelia som brukar tävla om vem som är först.
Jag laddar i alla fall upp med mycket godis.
Mjau!

[Bild]

Mjau, tänk att man kan vara så trött.
November och hela vintern förresten är det alltid samma sak.
En hel del beror på mörkret för mig.
Matte brukar få sin första dipp redan efter frukost.
Sedan på eftermiddagen.
Och till slut vid klockan 18 - 19 , då är hon så trött att hon skulle kunna somna stående...
Hon säger att det inte blir bättre av en liten katt som ligger bredvid och snarkar.
Klart att hon alltid ska skylla på mig!
Just nu kämpar hon väldigt mycket med sina ögonlock eftersom det är en film snart som hon vill se.
Vi får väl se om hon verkligen orkar se den...
Själv tänker jag sova fram till dess att vi ska gå och lägga oss.
Ibland har vi tävlingar om vem som kan gäspa mest på fem minuter.
Oftast är det Matte som vinner.
Men inte alltid.
Jag är också väldigt bra på att gäspa.
Och vad ska ni göra ikväll?
Mjau!

Mjau, idag när Matte kom hem från katthemmet var hon så trött att hon bara åt lite och sedan gick och la sig direkt.
Det tog flera timmar innan hon lyfte lite på ett ögonlock.
Nu är hon i alla fall vaken en stund för att fylla på med värktabletter.
Och jag fick fylla på med godis i magen.
Matte tog bara en enda bild idag.
Det är tre "paddor"på rad på en hylla.
En mamma, en dotter eller systerdotter och så en lillfis med inga släktband till de andra två.
Men de trivs helt klart alldeles utmärkt tillsammans.
Färgen förenar.
Det sägs ju att sköldpaddsfärgade katter har ett speciellt humör.
Lite envisa kanske.
Ingen av dessa tre vill ha någon närkontakt med Matte.
Än.
Vi får se hur det går.
Nu ska vi nog sova.
Igen.
Mjau!

Mjau, idag har Matte och jag valt ut sexton fina saker till julklappsmjauktionen.
Jag ville egentligen ha med ännu fler saker.
Men Matte påstår att det nog räcker så.
För det ska ju bli fina bud också.
Längre än så har vi inte kommit eftersom vi båda var trötta och behövde bättra på skönhetssömnen.
Så nu ligger de utvalda sakerna i en kasse och väntar.
Nästa steg är fotografering och sedan ska allt på något mystiskt sätt in på datorn.
Vissa saker är det skönt att Matte fixar.
Nackdelen är att man aldrig vet när hon faktiskt kommer fixa det...
Så ibland måste jag tjata lite på henne.
Men än så länge håller vi faktiskt tidsschemat.
Mjau!

Mjau, under mitt första år hos Matte fick jag uppleva många saker för första gången.
Vanligtvis brukar man upptäcka världen omkring sig som kattunge.
Men om man föds in i hemlöshet så går allt ut på att överleva.
Så jag var ju redan minst två år när jag kom hem till Matte och kunde utforska världen på ett mer säkert sätt.
Ni som har varit med hela vägen kanske kommer ihåg mitt första stearinljus.
Det var det som fick mig att börja blogga.
Men det fanns många fler saker som fick mig att förundras och fascineras.
Till exempel det första pusslet.
Tänk, så mycket märkligt tvåbeningarna håller på med.
Jag har alltid varit en försiktig katt.
När jag hade beundrad mitt första stearinljus i en halvtimme så ställde jag mig på bakbenen och försökte nosa på den.
Innan jag ens hade kommit hela vägen så insåg jag att det var alldeles för varmt.
Så jag backade och nöjde mig med att bara titta.
Och jag har aldrig mer kommit för nära ett levande ljus.
För jag är ju både försiktig och smart.
Pussel har också alltid fascinerat mig.
Så många konstiga små bitar som det skulle vara himla kul att dribbla runt...
Men varje gång som jag lyfter upp en tass för att följa mina drömmar så förstör Matte allt med att säga "ajabaja!".
Vilket på klarspråk betyder ungefär "tänk inte ens tanken".
För tyvärr är även Matte smart.
Och snabb.
Hon verkar alltid veta vad jag tänker göra.
Väldigt irriterande!
Men på bilden tittar jag på mitt livs första pussel.
Med en blandning av nyfikenhet och rädsla.
Rädslan har till största delen släppt.
Numera finns det bara några saker som jag är rädd för.
Till exempel snabeldraken.
Men nyfikenheten är definitivt kvar.
Mjau!

Mjau, idag hade Matte och jag en liten överläggning angående den stora julklappsmjauktionen.
Det börjar dra ihop sig.
I alla fall om ni ska ha era vinster innan första advent.
Så nu har vi bestämt att det är dags om ca en vecka.
Matte vill inte spika en exakt dag.
Det är ju sällan hon vill.
Men då vet ni ungefär.
Vi har samlat på oss massor med fina saker, det mesta med julig tema.
Och det mesta går även att ge bort som julklapp.
Låter det bra?
Mjau!

Mjau, igår tog Matte in pelargonerna.
Och idag satte hon äntligen upp ljusslingan på balkongräcket.
Något hon borde ha gjort för flera veckor sedan.
Men så kom det en ryggskott i vägen.
Och för mycket värk i största allmänhet.
Som vanligt var jag mycket nyfiken och sprang ut och in flera gånger.
Jag kanske skulle ha stannat ute längre om det inte hade varit så blött på balkongen.
Det var fuktig överallt och dessutom droppade det konstant från taket.
Matte var ganska blött själv när hon var klar.
Då hade hon även plockat bort det värsta av vissna blad och blommor från mattorna.
Och konkat ut de resterande stenarna.
För nästa storm kommer säkert.
Idag däremot var det nästan vindstilla.
Det var just därför Matte ville få det gjort.
Strax efteråt blev det mörkt.
Och jag vet inte vem av oss som blev gladare när ljusslingan tändes.
Matte var dock helt slut och gick och lade sig direkt efter det.
Hon frågade om jag inte kunde fixa lite mat åt henne.
Då frågade jag henne om hon ville ha torrfoder eller blötmat?
Matte kom fram till att hon hellre skulle svälta ihjäl.
Så var det problemet löst.
Mjau!

Mjau, Matte har även tränat höjdhopp med några katter på katthemmet.
Och vissa katter är mycket duktiga på det.
Både Stefan Holm och Armand Duplantis kan slänga sig i väggen i jämförelse.
Själv kan jag hoppa högt om jag känner för det.
Men oftast känner jag inte för det...
Dock är jag väldigt duktig på att hoppa upp och fånga en boll i luften.
Matte och ungkatterna har bara jobbat med en fjädervippa.
Och jag tror inte att jag skulle kasta mig ut så där mot en leksak.
Däremot kan jag hoppa både högt och långt när jag vill komma över något.
Men då vill jag ha kontroll.
Då vill jag först mäta ordentligt med blicken.
Sedan hoppar jag i en stor båge med gott om marginal.
Aldrig att jag skulle kasta mig ut i en väldigt fart i en dubbel eller trippelpiruett.
Men vissa verkar ta till alla medel bara för att fånga en söndertrasade fjäder...
Fast lite imponerande är det.
Och ganska svårt att fånga på bild enligt Matte.
Här är en bild på en katt ungefär 1,5 meter upp i luften.
Nere sitter ett syskon och tittar storögt och beundrande på.
Mjausicken, om det inte blev en salto mortale...
Mjau!