Mjau, idag är Mattes hals mycket bättre.
Hon säger att det är inte längre känns som om hon sväljer igelkottar.
Men alltså - om hon har svalt igelkottar hela veckan så är det väl inte konstigt att hon har haft ont i halsen???
Men hennes röst är fortfarande inget att orda om.
Jag undrar faktiskt om den någonsin kommer tillbaka...
Så vi fortsätter vårt liv i fullkomlig tystnad.
Däremot blinkar vi mycket mot varandra.
Och det blir en massa gos precis som vanligt.
Matte hade tänkt att fixa lite adventsstämning här hemma.
Men efter att ha klivit upp på en stege och plockat fram en adventsstjärna i papp så konstaterade hon att hennes kropp mest verkade bestå av gele.
Med nöd och näppe lyckades hon byta skärmen från en fönsterlampa till stjärnan.
Sedan tyckte hon att det räckte mer än väl.
Istället för blått glas är det en mjuk vaniljvit sken nu.
Det förändrar rätt mycket.
Och det är faktiskt viktigare med gos och lördagsgodis än med ett pyntat hem.
Så det så.
Mjau!