Mjau, även om det var många år sedan som jag kände behovet att dra mig undan längst upp i bokhyllan så gillar jag att titta ner på saker och ting.
Men samtidigt vill jag även vara nära Matte.
Så det är helt purrfekt med soffryggen.
Där låg jag igår och tittade ut genom fönstret för att se Matte röja på balkongen.
Och där ligger jag även när Matte ägnar sig åt sitt nya hobby diamondpainting.
Man skulle även kunna kalla det pärla för vuxna...
Mindre och krångligare helt enkelt.
Tvåbeningarna och deras märkliga påhitt alltså.
Jag har funderat över hur jag skulle kunna sabotera det hela.
Det är ju inte lika enkelt som att dribbla runt med pusselbitar.
Men Matte lyckas sabotera själv rätt bra som det är.
Jag har tappat räkningen över hur många bitar som hon har tappat.
Ibland välter hon ut en hel färg också.
Så jag tror att jag låter henne hållas så kommer hon nog att tröttna snart.
Mjau!