Mjau, jag har har varit en riktig busunge i mina dagar.
Det är jag fortfarande ibland.
Men inte lika ofta.
Jag fick upp ett minne på ansiktsboken från många år sedan, när jag fortfarande var väldigt skygg.
Jag hade bott hos Matte i ungefär ett halvår.
Då hade hon fräckheten att åka en vecka på semester.
Och även om jag inte litade på henne så uppskattade jag inte ett dugg att hon försvann och det kom en kattvakt två gånger om dagen.
Så jag beslöt mig för att hämnas.
Jag fick tag i Mattes stickning och stickade den baklänges...
Dessutom hade jag faktiskt rätt kul med garnnystanen som jag vecklade ut och snurrade runt bordsbenen.
Men det var inte nog med det.
Jag var alldeles för mycket ensam och hade tråkigt.
Så jag passade även på att tassa ner lite allt möjligt som jag fick tag i och strösslade runt med det i hela vardagsrummet.
När Matte kom hem så skämdes jag naturligtvis inte ett dugg.
Jag bara satt där och låtsades som att det regnade...
Matte fick verkligen fundera länge innan hon vågade åka bort igen.
Och sedan dess har hon alltid försökt att gömma undan sin stickning.
Vilket inte alltid har fungerat.
Så numera stickar hon nästan aldrig.
Rätt åt henne.
Mjau!