Mjau, idag blev det lite dramatiskt på katthemmet.
I alla fall för Mattes del.
Det började mycket trevligt med en skyggis som inte velat lyssna på Matte på ett tag.
Idag var hon som förbytt och och ville lyssna och inte bara glufsa i sig godis.
Sedan blev Matte ombedd att gosa en stund med en tam kattunge som satt i karantän.
Det gjorde hon såklart.
Men när hon skulle gå därifrån upptäckte hon att personen som bett henne av misstag hade satt på haspen på utsidan av dörren.
(Ja, det var samma person som råkade spärra in Matte förra sommaren också.)
Men nu hade Matte inte ens med sig telefonen.
Och hon tänkte att hon minsann inte ville sitta fast i ett minimalt rum i karantänen.
Det är ju i vanliga fall omöjligt att ta sig ut när det sitter en hasp på utsidan.
Men min Matte har tydligen Houdini-färdigheter om det behövs.
Dörren hade plexiglas så hon kunde i alla fall se haspen.
(Och alla förvånade katter som samlades utanför och undrade vad sjutton hon höll på med när hon för femhundrade gången försökte att sticka något genom dörrspringan som egentligen inte gick.)
Men ut kom hon till slut.
Så hon fortsatte med sitt.
Det fungerade en stund.
Sedan kom en person tillbaka från veterinären med några katter.
En av dessa skulle ta det lite lugnt i ett litet rum ett dygn men fick fullständigt panik och började bitas och attackera.
Hon hade dessutom kvar bandage på frambenet som veterinären glömt att ta bort.
Personen var tvungen att släppa ut katten.
Men den hade bränt sina broar just då och kunde inte komma nära katten.
Då fick Matte rycka ut.
Och med flytande godis och lugn och försiktighet lyckades hon att ta bort bandaget.
Så ikväll är Matte extra trött.
Två stycken adrenalinpåslag på en eftermiddag kräver sina attribut.
Men en sak är då säker: om Matte blir inspärrad för tredje gången så kommer jag att sätta ner tassen och förbjuda henne att gå dit något mer.
Mjau!