Mjau, äntligen har vinden mojnat så idag satte jag på mig halsduken och gick ut på balkongen.
Eller ja, ni kan ta bort halsduken så klart.
Det var Matte som tyckte att jag behövde halsduk ute...
Men vem behöver halsduk när man har päls?
Kanske hemlösa katter som inte kan gå inomhus när de börjar bli kalla.
Jag kommer ihåg det där lite vagt.
Det är ju så många år sedan nu.
Livet har gjort en total omvändning sedan dess.
Nu är jag båda tam och trygg och har ett eget hem.
Och även om det var en mycket lång väg för mig att gå så blev det ju bra till slut.
Men vi har definitivt kommit till den årstiden där jag stoppar framtassarna i Mattes armhåla på kvällen, när vi ligger i sängen och jag håller på att somna på hennes arm.
Dels för att det är mysigt och dels för att det faktiskt är rätt skönt att värma tassarna när man ska sova.
Matte värmer också tassarna nu när hon ska sova.
Men hon värmer baktassarna istället.
Hon har lagt värmedynan vid fotändan i sängen och slår på den när vi lägger oss.
Den stänger av sig automatiskt efter två timmar.
Det tycker Matte är perfekt.
Och nästa gång hon byter sängkläder så lägger hon nog madrassvärmaren under lakanet igen.
Då blir hela sängen varm.
Det är en mycket fin uppfinning.
Speciellt med tanke på hur mycket tid Matte (och jag) tillbringar i sängen.
Men helt utan halsduk.
Mjau!