Mjau, här ligger jag och laddar inför mjauktionen.
Det blir så mycket att hålla i huvudet sedan.
Så många siffror och saker och bud att hålla reda på och sätta ihop rätt med rätt budgivare.
Matte läste i en kattidning idag och där fanns det en barnsida.
Barnen skulle sätta ihop en radda med katter med en radda med skuggor från katter.
Det gick ju lätt för Matte eftersom det bara var fem katter.
Men i min mjauktion kommer det att vara elva olika saker med olika budgivare och olika bud.
Och allt ska finnas både på bloggen och på Facebook.
Så det är ju inte så konstigt att det blir lite virrig ibland.
Då är det ingen barnlek längre.
Det är som om man hade elva katter och fyrtiofem skuggor och sedan skulle katterna inte sitta stilla utan byta skugga hela tiden...
Dessutom skulle det finnas ett okänt antal möss som kilar runt och skapar ytterligare förvaring.
Hihi...
Precis så upplever jag mjauktionen!
Inte så konstigt att jag behöver vila ordentligt både innan och efter och att det krävs mycket godis för att orka.
Mjau!

Mjau, tänk om man kunde ha zoom-möten med fjäderkotletterna!
Så underbart det skulle vara.
Snart har de flesta fåglar flyttat söderut och då blir det ju faktiskt lite tråkigt.
Men jag tycker även att vi bor liiite för långt bort från vattnet där de flesta fåglar uppehåller sig.
Jag älskade balkongen vid vår gamla lägenhet eftersom det fanns ett stort träd snett utanför.
Och dessutom en takränna ovan för balkongen.
Det var alltid fullt med småfåglar där.
På det sättet är det inte lika roligt här.
Så om jag kunde skulle jag ha zoom med småfåglarna från Stockholm lite av och till.
Och på vintern även med vattenfjäderfän härifrån.
Det är lite trist att jag inte får sitta vid datorn när anden faller på och tjattra med fjäderkotletterna.
Mjau!

Mjau, snart är det mjauktion.
Matte har fotograferat alla saker idag.
Men hon hinner inte imorgon och är upptagen på måndag.
Om allt går vägen så kommer mjauktionen på tisdag.
Det kan vi väl hålla tassarna för? Och medan Matte pysslar med annat så passar jag på att sova lite extra för att ladda upp med energi.
Man behöver mycket energi (och mycket godis) för att orka med en mjauktion.
Förresten, om ni har några synpunkter om vilket katthem som ska få pengarna den här gången så går det bra att lämna en kommentar om det.
Fram till tisdagen morgon tar jag emot förslag.
Och eftersom jag vet att åtminstone Cornelia har svårt att ha tålamod till tisdag så kommer det här ett litet smakprov.
Mjau!

Mjau, idag är det riktigt ruskigt väder.
Det regnar och blåser nästan storm.
Jag har inte ens varit i närheten av balkongdörren.
Matte har till och med tagit på sig en kofta.
Sedan har hon påbörjat projekt "tömma frysen".
Hon är ju äntligen klar med den ofrivilliga kylskåpsrensningen.
Den tog henne flera dagar.
Så nu är det frysens tur.
Det lär ta ännu längre tid.
Hittills har hon slängt lite och tillagat lite.
Hon påstår att med lite grädde och riven ost så går det mesta att äta.
Så hennes middag bestod av gamla grönsaker och gammal falafel, ihopslängda i samma ugnsform.
Min middag bestod av tonfisk i gele och var sååå mycket godare!
Dessutom har Matte lagt klart sista pusslet.
Nu är pusselbrädan bortplockad och istället har Matte plockat fram lite värmeljushållare.
Nu ska vi ha myspys och godis och gos för hela slanten.
Utanför vrålar havet och vinden.
Men det gör det bara ännu mysigare.
Även om jag inte kan låta bli att tänka på alla hemlösa katter som fryser nu där ute.
Men väldigt snart är det ju dags för mjauktion.
Då hoppas jag att vi får ihop en fin slant för hemlösa katter.
Mjau!

Mjau, nu är hösten på gång.
Igår blåste det ordentligt och idag regnar det.
Och det är är helt okej.
Jag gillar visserligen inte blåst men jag älskar den fuktiga luften när det regnar.
Dessutom sover man så gott då.
Matte håller på med ett sista pussel nu.
När det är klart blir det lite höstmys på soffbordet.
Nu kan jag även mysa och gosa hur mycket jag vill med Matte igen utan att hon klagar på att det blir för varmt.
Natten till idag har jag legat i sängen hela natten.
Dels på Matte och dels bredvid henne.
Jag gillar hösten.
Mjau!

Mjau, idag har Matte lekt bland annat med det här gänget.
De är lite reserverade av sig än så länge.
Men med lite lek och lite godis så brukar de tina upp sakta men säkert.
Och visst är det bara för söta?
För övrigt hade Matte jeans på sig idag och riktiga strumpor, inga fåniga ankelsockor.
Men busungen från förra veckan satte ändå klorna i henne igen när de lekte lite för vild.
Han och hans syskon och kompisar fick testa flytande godis och det var faktiskt bara han som förstod principen med att få godiset direkt i munnen.
Till dom andra fick Matte klicka godiset på golvet.
Själv vill jag ha mitt flytande godis i matskålen.
Eller kanske ovanpå mat som jag inte är så förtjust i.
Som en aptitretare liksom...
Annars är mjuka sticks och frystorkad tonfisk det bästa jag vet.
Vad tycker ni om för godis?
Mjau!

Mjau, när jag var en skyggis så kunde Matte gå helt obehindrat runt i lägenheten.
När och var hon ville.
Det var aldrig några framkomlighetsproblem.
Då var hon inte helt nöjd med läget.
Men numera är det verkligen inte lätt för henne. Minst tre gånger om dagen (oftast fler) suckar hon demonstrativt och säger: men snälla Mimmi, går bort från mina fötter/låt mig komma fram/fortsätt gå/nej, inte få mig att snubbla!
Inte minsta lilla tacksamhet för att jag alltid visar vägen eller alltid följer med oavsett om vi går till soffan, till köket, till sovrummet eller till badrummet.
Jag är en trogen följeslagare.
Men jag får bara suckar som tack och enstaka små snubbelsteg som kan resultera i en liten spark eller i värsta fall med ett tramp på min tass.
Man kan säga att jag jobbar med livet (nästan) som insats och får bara otacksamhet för det.
Men det hindrar mig inte från att ta nya tag varje dag igen.
Är det någon som känner igen sig?
Det finns i alla fall andra katter som har samma problem med sin servicepersonal.
Annars skulle det knappast finnas bilder som denna.
Tänk att tvåbeningarna alltid måste ha så himla bråttom?
Vad är det egentligen för fel i att släntra lite kors och tvärs och buffar stryker sig och visar sin uppskattning?
Varje kan inte en promenad till badrummet ta flera minuter?
Jag bara undrar...
Mjau!

Mjau, jag har överlevt ännu en städning.
Även om det som vanligt var med nöd och näppe.
Jag är alltid övertygad om att snabeldraken ska äta upp mig.
Fast den inte ens kommer in i sovrummet.
Men den väsnas ju så mycket så det låter som att.
Varje gång tänker jag att jag ska försöka vara modig.
Och det slutar alltid med att jag kryper in under kudden i min fluffkoja och blundar hårt.
Men nu kan jag andas ut i tre veckor.
Jag tänker håra ner hela lägenheten under dessa veckor.
Och jag ska strössla runt med kattströ överallt.
För snabeldraken måste ju ha något att äta sedan.
Om man matar honom med hår och strö så hinner den inte äta upp mig.
Det är väl en bra strategi?
Mjau!