Mjau, då var det dags för Matte att betala för gårdagen.
Om man ska tro henne så håller hon på att dö.
Men eftersom det inte är första gången hon tycker att hon håller på att dö så är jag inte alltför orolig.
Förhoppningsvis blir hon lite bättre om några dagar.
Jag får ha tålamod med henne.
Spinna och buffar och pussa och ligga nära.
Det är mitt recept.
Sedan får Matte själv fylla på med värktabletter, värmeplåster och muskelavslappnande.
Och choklad.
Det är tydligen också medicin.
Vanligtvis försöker Matte att sova sig igenom eländet.
Men det fungerar inte så bra när hon har alldeles för mycket värk.
Men jag är ju den perfekta sällskapsdamen när som helst på dygnet.
Så vi kommer nog att överleva även det här.
Mjau!