Mjau, idag blev jag lite påsk-rusig.
Mycket energi i kroppen.
Jag utmanade Matte till att leka med mig redan innan hon hade ätit frukost.
Matte kastade några få bollar men skyllde på att hennes värktabletter inte hade kickat in än.
Lite senare, när Matte var tog en kopp te efter frukosten och några små påskägg till satt jag fortfarande och väntade på lekstunden.
Matte kände sig inte så pigg men hon knölade ihop ett staniolpapper efter ett påskägg och kastade det till mig.
Och då gick jag bananas.
Jag räknas visserligen som medelålders med mina minst tio år men det bryr jag mig inte ett dugg om när jag får ett ryck.
Jag behandlade den lilla knölen som en okänd och eventuellt farlig insekt.
Dribblade lite på den, rusade iväg, sprang tillbaka och dribblade lite till.
Efter flera vändor försökte jag gräva ner den under mattan.
Det var lika kul.
För då måste man också rusa iväg emellanåt.
Och sedan gräva med tassen under mattan för att kolla var den har tagit vägen...
Matte skrattade så hon satte teet i halsen.
Men jag struntade helt i henne.
Jag rusade runt som om jag fick betalt för det.
Till slut tog min energi ändå slut.
Då var det underbart att hoppa upp till Matte i soffan och gosa lite.
Mjau!