Mjau, det bara fortsätter att blåsa och blåsa ute.
Och då tror man ju att havet borde ligga helt öde, eller hur?
Inte ens en enda örn satt ute på vågbrytaren eller svävade över viken.
Men sedan upptäckte jag dem.
Två havsmonster for omkring där ute i vågorna!
Jag hatar havsmonster.
Och jag är helt övertygad om att de är livsfarliga!
Matte påstår att det inte är några monster utan såna där kite-surfare.
Men det tror jag inte på.
Det är solklart att de är fruktansvärt farliga.
Stora otäcka monster som rör sig snabba mellan himmel och havet.
De kan både flyga och simma.
Bara en sån sak!
Dessutom är jag säker på att de äter små oskyldiga katter om de kommer åt.
Jag tänker inte bli mat åt havsmonster!
Jag är en försiktig katt och jag håller mig borta från både köket och vardagsrummet när de härjar runt där ute.
De skulle ju kunna se mig genom fönstret, eller hur?
Nä, jag håller mig på den säkra sidan av lägenheten.
Där det inte finns fönster.
Som tur var så försvann de när det började skymma.
Men det är bäst att vara på sin vakt.
Mjau!