Mjau, imorgon är det den kvällen på året som i stort sett alla djur avskyr.
Nyårsafton.
Det brukar innebära fyrverkerier och i värsta fall inte bara sent på kvällen utan hela dagen innan och även dagen efter.
Eller under en ännu längre tidsperiod.
Så var det alltid när vi bodde i Stockholm.
Ett fruktansvärt oväsen som skrämde nästan livet ur mig.
Jag brukade alltid få panik, sprang förtvivlad mellan vardagsrummet och sovrummet och letade förgäves efter skydd.
Men eftersom vi hade fönster åt båda hållen så hjälpte det inte ett dugg.
Till slut stannade jag kvar under sängen och skakade.
Matte brukade ligga på mage bredvid sängen och prata lugnande med mig.
Ändå vägrade jag komma fram igen förrän flera timmar efter att det slutligen blev tyst.
Det är hemska minnen.
Numera är det inte alls lika farligt.
Det är rätt lugnt i området vi bor i - i alla fall under vinterhalvåret - och förutom några enstaka smällar låter det bara lite runt tolvslaget.
Och vid detta laget har vi dragit oss tillbaka till sovrummet som inte har fönster utåt.
Då hörs fyrverkerierna bara dämpade.
Det kan jag leva med.
Jag hoppas att ni också får en lugn kväll imorgon.
Utan någon panik.
Och ni som funderar på att köpa fyrverkerier - varför inte ge pengarna istället till ett katthem eller någon valfri djurrättsorganisation?
Det kommer kännas mycket bättre och räcker mycket längre än bara några minuter.
Mjau!