Mjau, inte alla katter på katthemmet är glada över att träffa Matte.
I alla fall inte i början.
Och vissa dagar känns det mest som om hon bara blir fräst åt.
Idag talade hon faktiskt om för två katter att hon hade fattat poängen i deras utsagor, att de inte behövde upprepa sig hela tiden och att de faktiskt kunde sluta morra/fräsa eftersom hon är helt ofarlig och bara sitter/står nära och pratar och delar ut godis.
Båda två blev lite ställda och tystnade.
Hon sa det väldigt snällt faktiskt, så hon skrämde dem inte.
I samma ton som alltid när hon pratar med dem.
Lilla fröken på bilden nedan ser inte särskilt glad ut.
Men efter ett tag åkte öronen upp.
Och när Matte sa hejdå till henne så gäspade hon stort och vände sedan ryggen till och stretchade.
Då blev Matte väldigt glad!
Men hon börjar nog även nästa vecka med att fräsa...
Jag tror inte att Matte tar särskilt hårt på fräsandet heller.
Hon vet ju att det vänder förr eller senare.
Ni kanske kommer ihåg att gullungen morrade konstant i flera veckor?
Numera lever han ett mysigt liv i eget hem med mycket mys, tillsammans med sin vän som har varit minst lika skygg.
Det gäller bara att ha tålamod.
Mjau!