Mjau, ni kanske har sett den tidigare.
För flera år sedan hos mig.
Eller hos någon annan katt.
Matte ser den ofta.
Den där blicken.
Varje onsdag eftermiddag.
Rädslan.
Osäkerheten.
Och en gnutta nyfikenhet.
Blicken från en skygg katt.
Som undrar om man verkligen är så snäll som man säger.
Nuförtiden brukar jag inte se ut sådär.
Jag har ju inte varit skygg på många år.
Förutom när någon främmande kommer in i lägenheten.
Det kan räknas som olaga intrång enligt mig.
Även om Matte släpper in dem.
Jag vill inte ha någon annan än Matte i mitt revir.
Så det så.
Mjau!