Mjau, vi fick upp ett gammalt minne på Facebook idag.
Ett foto som Matte tog när hon kom hem från första semestern efter att hon hade adopterad mig.
Fast jag var fortfarande väldigt skygg så uppskattade jag inte alls Mattes frånvaro.
Och definitivt inte att ha kattvakt.
Så jag hade fixat en liten välkomstpresent åt Matte.
Jag hade tömt hyllan under soffbordet på i stort sett allt.
Allt som var roligt.
Framförallt Mattes stickning och flera olika garnnystan som jag sedan hade virat omsorgsfullt runt bordsbenen...
Jag var riktigt stolt över mitt verk.
Det ser man eftersom jag inte gömde mig utan satt kvar mitt i det hela när Matte fotade.
Matte kallade det visserligen för förödelse.
Men vi vet ju allihopa att det är ett konstverk.
Ett konstverk med titeln "hämden är ljuv".
Sedan dess har jag konstigt nog aldrig mer sett till någon garnnystan här hemma.
I alla fall inte en som har varit obevakad.
Mycket märkligt faktiskt.
Mjau!