Mjau, ibland är Matte lite knäpp.
Speciellt när hon är för trött för att göra något vettigt.
Då kan hon få mycket konstiga ideer.
Det är bäst att hålla sig undan då.
Men ibland hjälper det inte.
När hon hittar en gammal bild i telefonen till exempel.
Sedan kan hennes hjärna få hicka, typ...
Jag förnekar bestämt all inblandning i bilden nedan.
Matte motiverade det hela med "men du ler ju så sött så jag var tvungen".
Jag kanske känner mig tvungen att radera alla bilder som är äldre än ett halvår från telefonen snart...
Mjauover and out!

Mjau, det bara fortsätter att blåsa och blåsa ute.
Och då tror man ju att havet borde ligga helt öde, eller hur?
Inte ens en enda örn satt ute på vågbrytaren eller svävade över viken.
Men sedan upptäckte jag dem.
Två havsmonster for omkring där ute i vågorna!
Jag hatar havsmonster.
Och jag är helt övertygad om att de är livsfarliga!
Matte påstår att det inte är några monster utan såna där kite-surfare.
Men det tror jag inte på.
Det är solklart att de är fruktansvärt farliga.
Stora otäcka monster som rör sig snabba mellan himmel och havet.
De kan både flyga och simma.
Bara en sån sak!
Dessutom är jag säker på att de äter små oskyldiga katter om de kommer åt.
Jag tänker inte bli mat åt havsmonster!
Jag är en försiktig katt och jag håller mig borta från både köket och vardagsrummet när de härjar runt där ute.
De skulle ju kunna se mig genom fönstret, eller hur?
Nä, jag håller mig på den säkra sidan av lägenheten.
Där det inte finns fönster.
Som tur var så försvann de när det började skymma.
Men det är bäst att vara på sin vakt.
Mjau!

Mjau, när det stormar ute och vinden ligger rakt på våra fönster så är det bästa stället att vara på i sängen.
Där bak i lägenheten finns det inga fönster så där kan man ligga när som helst och helt strunta i vädret.
Istället kan man mysa.
Och smälta maten.
Det är ju lördag så det blev tonfisk.
Och det finns inget som är godare än tonfisk.
Jag är en mycket nöjd liten katt.
Mjau!

Mjau, tänkte bara säga att det är väldigt tråkigt att titta på när Matte lägger pussel.
Speciellt eftersom jag inte får vara med.
För övrigt är det ett tråkigt pussel där säkert 70 procent består av snö.
Kan ni tänka er?
Tråkigare än tråkigt!
Om jag fick vara med skulle jag kunna fixa en snöstorm där på soffbordet...
Eller en lavin.
Det skulle vara skoj!
Men Matte vill inte ha skoj.
Hon ska bara lägga snöflinga för snöflinga för snöflinga...
Så jag somnar väl vilken minut som helst.
Men det kanske blir snöstorm i natt...
Mjau!

Mjau, jag vet inte om ni brukar läsa böcker.
Jag gör det i alla fall.
Det är visserligen bara Matte som läser texten.
Men jag läser boken som helhet.
En vanlig biblioteksbok luktar alltid lite spännande.
Dessutom har den mycket fina hörn som man kan gnugga kinderna mot.
Det brukar jag göra göra nästan varje gång som Matte läser.
Och det tänkte jag att jag skulle fortsätta med i all evighet.
Men för några månader sedan skaffade Matte en begagnad Storytell Reader och plötsligt är det inte alls lika roligt att läsa.
Matte älskar den men jag känner mig lite missnöjd.
Eftersom den är mindre och lättare och dessutom har avrundade hörn så ger den inte det önskade hårda motståndet när man gnuggar sig mot den.
Dessutom luktade den bara lite i början.
Eftersom den alltid är hemma så ändras aldrig lukten.
En stor besvikelse, om ni frågar mig.
Härom kvällen ville jag ändå försöka att läsa igen trots allt.
Jag gnuggade mig mot Storytel Readern allt jag orkade.
Matte trodde ett tag att jag skulle kanske stänga av den på knappen som sitter uppe i kanten.
Det gjorde jag inte.
Däremot kom jag åt den manuella bläddringsfunktionen.
Så då passade jag på att vända blad.
Men inte bara en gång.
Jag bläddrade i rasande fart så Matte kände sig tvungen att lägga undan den för den gången.
Hihihi...
Det var faktiskt lite kul.
Just nu läser Matte ändå en biblioteksbok eftersom det är en ny bok som inte finns som e-bok ännu.
Och jag njuter verkligen.
Jag har redan läst den många gånger fast Matte inte ens har kommit halvvägs.
Om Matte bestämmer sig för att bara använda den där Storytel Reader så kanske hon kan skaffa bibliotekskort åt mig?
Så jag kan njuta av riktiga böcker emellanåt.
Det tycker jag borde vara bra.
Mjau!

Mjau, nu har Matte börjat lägga ett pussel igen.
Och som vanligt har jag fått ett strängt förbud mot att vara med och pussla eller att ens röra en endaste pusselbit.
Så då var jag ju tvungen att hitta på något annat.
Eller hur?
Jag synade soffbordet och framför allt hyllan under soffbordet.
Och där hittade jag en liten ficklampa!
Så medan Matte rasslade runt i lådan med pusselbitarna passade jag på att dra ner ficklampan och sedan började jag leka med den.
En rund liten ficklampa med ett litet band på är väldigt skojigt!
Jag blev helt uppvarvad och rusade fram och tillbaka och dribblade runt på ficklampan så det stod härligt till.
Naturligtvis skulle Matte avbryta mig efter en stund.
Hon påstår att vi behöver ficklampan ifall strömmen går och att jag därför inte får ha sönder den.
Suck.
Aldrig får man ha riktigt roligt.
Jag försökte argumentera att jag inte hade något annat roligt att leka med, men då skrattade Matte både länge och väl.
Hon påstår till och med att ingen annan katt i hela landet har lika många leksaker som jag har...
Sedan frågade hon mig, hur hon skulle hjälpa mig att hitta borttappade leksaker utan hjälp av ficklampan?
Där har hon i och för sig en poäng.
Jag ska fundera på saken.
Mjau!

Mjau, idag ska man tydligen fira kärleken.
Det gör inte Matte och jag.
Eftersom vi ändå gör det precis varenda dag.
Varje dag här hemma går i kärlekens tecken.
Vi gosar allt vi orkar, pussas och säger kärleksfulla saker till varandra.
Sover i samma säng och håller oss nära varandra.
Och varje dag säger vi flera gånger till varandra hur mycket vi älskar varandra.
Så idag är egentligen ingen speciell dag för oss.
Däremot har vi haft ännu ett ordentligt lekpass.
Det blev inte bara bollarna.
Matte viftade även en bra stund med skosnöret.
Så jag kunde inte vara mer nöjd.
Eller jo, lite godis skulle inte sitta helt fel...
Mjau!

Mjau, efter flera lugna dagar har jag samlat på mig rätt mycket energi.
Och idag exploderade den.
Jag rusade runt som en liten vettvilling så att till och med den hårda hallmattan vek sig i ren förskräckelse.
Sedan dribblade jag bollar mot Matte så att hon skulle kasta dem åt mig.
Jag tyckte dock inte att hon var tillräckligt snabb så jag hoppade runt mellan hennes fötter och hade mig så att Matte kallade mig busunge flera gånger.
Jag tror att det beror på hur hon säger ordet "busunge".
Det får mig i alla fall varva upp ännu mer.
Tyvärr var Mattes energi inte ens i närheten av min egen.
Hon gav upp ganska fort.
Vilket jag tyckte var tråkigt.
Det är så mycket roligare att leka tillsammans med Matte.
Ni kanske ser hur besviken jag är?
Mjau!