Mjau, både Matte och jag älskar sängen.
Där kan man ligga oavsett om man sover eller inte.
Själv vill jag mest bara ligger där tillsammans med Matte.
Vi har det så mysigt när vi ligger bredvid varandra och gosar.
Men även när Matte har svårt att sova är det mysigt, det tycker i alla fall jag.
För jag håller henne alltid sällskap oavsett vilken tid på dygnet det är.
Ofta smyger jag mig upp i sängen igen när Matte har somnat.
Jag vet att det är lite riskfyllt eftersom man lätt får sig en spark när Matte rör sig i sömnen eller vänder på sig.
Men den risken är jag oftast beredd att ta.
Nere vid fötterna är det säkraste läget.
Där finns det oftast lite plats eftersom Matte inte är så lång.
Men jag gillar även att ligga i knävecken eller intill magen.
Där kan det dock krävas snabba reaktioner för att sängen bara är 90 centimeter bred.
Det kan bli ont om saligheten så att säga...
Däremot är det inte ett dugg mysigt när Matte har för mycket värk.
Då hittar hon ingen ställning som passar längre än fem minuter och då påstår hon att jag är i vägen.
Men som tur är så är jag inte långsint.
På morgonen när Matte sätter på telefonen så brukar jag buffa på den och öppna och stänga appar med nosen.
Har ni testat det?
Det är det bästa med smarta telefoner, att de reagerar lika på människohänder som på kattnosar.
Sedan kan man busa i sängen också.
Rulla runt och attackera täcket och bita i det.
Gärna när sängen är bäddat med rena lakan för då måste de naturligtvis kattifieras ordentligt.
Men utan Matte är sängen tråkigt.
Då ligger jag hellre i min fluffkoja som står på byrån precis bredvid sängen.
Mjau!