Mjau, här hemma måste man passa sig ibland. 

Man bara tar en liten tupplur och när man vaknar så har man en ny toalåda! 

Äntligen en låda som passar perfekt in i pottskåpet. 

Och så har den en kant också. 

Matte inbillar sig att den ska hindra mig från att krafsa ut så mycket strö. 

Men kanten är inte alls lika hög och fin som på lådan som inte passade och som snart är på väg till min kompis Nallis. 

Och jag kommer säkert hitta ett sätt att krafsa ut en försvarbar mängd strö i alla fall! 

Det måste ju kännas under fotsulorna redan i hallen att jag bor här och att jag använder ekologisk strö av träavfall... 

Matte är framförallt glad att pottskåpet eller toahuset går att stänga nu. 

Så här ser det ut från mitt perspektiv. 

Och som tvåbening kommer man bara se plastkanten av lådan. 

Det tycker Matte är underbart. 

Så hon tycker att vi ska fira. 

Med något annat nytt som jag också noterade i hallen. 

Där hängde plötsligen en ny tygkasse. 

En av de finaste jag sett! 

Det var länge sedan Matte beställde den. 

Den kommer från Remingtons kattlya och blev upptryckt extra för dem, så man fick betala i förväg för att göra det hela möjligt. 

Matte skulle inte vara min Matte om hon inte hade varit förutseende och beställt två stycken. 

Hon hade väl tänkt julklapp då. 

Men eftersom de kom först nu så tänker jag lägga beslag på den och kör en liten mini-auktion så här fräck mitt i januari. 

Så det blir en liten smakbit för alla som längtar till nästa auktion. 

Pengarna går naturligtvis som vanligt oavkortat till Remingtons kattlya eftersom de drunknar i veterinärskostnader. 

Är ni redo för en riktig bra start på året? 

Kassen är sytt i svart bomull med det fina trycket på en sida. 

Höjd 40 cm, bredd 38 cm och djup 12,5 cm. 

Dessutom långa handtag på ca 60 cm (hela handtag) så den går fint att bära över axeln. 

Och så är det en snäll väska också. 

Jag har tänkt mig ett startbud på 75 kronor plus porto. 

Auktionen avslutas på söndag 20/1 klockan 18:00. 

Visst vill ni vara med? 

Då är det bara att lägga ett bud. 

Här i kommentaren eller på Facebook där Matte kommer att lägga ut ett extra inlägg. 

Mjau!!!

Mjau, vi hänger verkligen mycket i sängen, Matte och jag.
Ibland på var sin sida.
Ibland sträcker Matte handen över kudden och klappar mig.
Och ibland kommer jag över till henne för att gosa.
Många nätter tillbringar jag halvsovandes vid sängens fotända men oftast ligger jag på min sida av sängen istället.
Sedan vaknar jag tidigt eller i alla fall när det blir ljust och då går jag och lägger mig i min fönstersäng.
Matte försöker ofta att ta bilder på mig.
Men det funkar inte alltid eftersom jag har upptäckt att man kan kindgnuggas med telefonen!
Det är kul och nu gör jag det ofta.
Så om ni undrar varför bloggen är sen så är det just därför.
Jag kommer av mig när jag dikterar för Matte för att gnugga mig mot telefonen.
Och Matte påstår att hon inte kan skriva när jag gnuggar.
Hon är en rätt irriterande sekreterare faktiskt.
Snart kommer hon kräva ob-tilläg.
Eller vill ha betalt med nospussar för var femte rad hon skriver...
Ibland får hon till en bild ändå.
Men inte när jag är som närmast, med huvudet vid hennes bröstkorg.
Istället tar hon sådana här bilder.
Där jag ser ser ut som om jag har tömt godisförrådet...
Jag kan verkligen försäkrar er om att min rumpa inte alls är så där stor!
Det är bara Matte som inte kan fota ordentligt.
Så det så.
Mjau för idag!

Mjau...
Snark!...
......
Var det någon som sa något?
......
Jag hör ingenting.
Jag ser ingenting.
......
Matte?
Jo, hon också...
Vi har drabbats av en akut sväng av söndag kväll koma.
......
Nej, det är inte farligt.
Men vi bara sooover...
Vi är inte anträffbara.
Punkt.

Mjau, det kanske ser ut som om jag sover.
Men jag väntar bara på nästa möjlighet att busa.
Jag försökte att busa med Matte tidigare idag genom att hjälpa henne städa nattduksbordet.
Jag tyckte att det låg alldeles för många mediciner och annat onödigt på den.
Men det tyckte inte Matte.
Så vi hade en liten ganska ordlös diskussion där.
Ababa, säger Matte sträng och stirrar på mig.
Jag säger ingenting.
Men lyfter tassen en gång till efter ett tag.
Ababa!
Jag ger mig.
Även om jag inte är helt säker vad "ababa" betyder.
Någon form av kritik mot min fina framtass i alla fall.
Jaja, då får Matte väl städa själv då när hon känner sig redo för det.
I rest my... eh... tass!

Mjau, idag har jag fått post.
Ett fint vykort från min kompis Wimsa, titta bara så söt hon är!
Och ett bidrag till nästa auktion, inköpt på en annan auktion från en kattverksamhet, av en av mina underbara läsare.
Det är nog de finaste sockor som jag någonsin har sett!
Handstickade.
Med katt!
De är så mjuka att jag utan problem kan tänka mig att ligga på dem...
Men Matte säger att jag inte ens ska tänka tanken.
Och nej, Sagas huzze, dessa är för små för dig!
De passar bara mindre kvinnofötter.
De ska finnas med i nästa auktion.
Längtar ni redan?
Det gör jag!
Men Matte säger att nästa auktion blir tidigast i slutet på januari.
Så vi får längta lite till...

Även om man har en sjuk Matte som är väldigt tråkigt så måste man visa henne tålamod och kärlek.
Hon har ju ändå visat mig tålamod och kärlek långt innan hon fick minsta gensvar från mig.
Hela vår relation bygger på ömsesidig tålamod och kärlek.
Jag skulle aldrig komma på idén att väcka Matte bara för att jag är hungrig.
(Däremot kan jag avfärda maten när hon är i köket och kan se min missnöjda min, hur jag krafsar i golvet, knycker på nacken och går därifrån.)
I natt sov Matte i över tolv timmar.
Det var ju dags det.
Hon hade legat vaken i nästan 48 timmar.
Då kanske man tror att hon äntligen är pigg och glad igen?
Nej då.
Hon ser ut som en rymdvarelse som har råkat landa på fel planet.
Men jag älskar henne ändå och visar henne all tålamod hon behöver.
Och så hade jag ritat ett hjärta till henne.
För sånt förstår man även om hjärnan inte fungerar.
Om hon blev glad?
Vad tror ni?

Mjau, Matte har helt klart haft för ont för att göra något vettigt.
Hon har inte gjort en enda vettigt sak idag!
Däremot har hon gjort några ovettiga saker.
Matte skyller på värktabletterna och deras biverkningar.
Jo, jag vet att hon får huvudvärk och blir väldigt yr.
Men här blev hon lite väl yr tycker jag...

Mjau, Matte var iväg idag på en av sina sjuka resor.
Taxibilarna kom precis som de skulle den här gången, fast det har börjat snöa igen.
Dessutom har Matte bokat om morgondagens resa till en annan gång.
Hon orkar inte två dagar i rad.
Det borde hon väl veta vid det här laget?
Skönt att hon stannar hemma.
Mindre skönt att hon är halvdöd och säger att hon inte tänker lämna sängen förrän imorgon kväll...
Dessutom har Matte så ont i ryggen nu igen så det lär inte bli någon lek med henne på flera dagar.
Vad gör man då när ens servicepersonal inte kan leka boll med en?
Jo, man utbildar sina muslingar i att spela boll!
Här är det pinky racermouse som spelar nosboll.
Hon är duktig på det eftersom hon går att dra upp.
Samma med robotmusen.
Resten av muslingarna är lite lata tyvärr.
Men två motståndare är bättre än ingenting.
Robotmusen är faktiskt extra duktig på alla bollspel.
Ibland när Matte kastar en boll åt mig så råkar den träffa robotmusen och då sätter den genast igång med att pipa och rulla!
Så jag tror att hon älskar bollar lika mycket som jag.
Pinky racermouse däremot har en tendens att ramla på sidan om hon blir träffad, oavsett om det är av en boll eller min tass, och sedan snurrar hjulen i luften.
Med andra ord - hon är fnittrig och får skrattattacker.
Så nu vet ni vad jag ska göra ikväll.
Mjau!