Idag hade jag en rafflande kärlekshistoria med piiip-musen.

Jag betedde mig som om den var full med kattmynta!

Fast den bara är fylld med ett batteri som kväker PIIIP så snart man rör vid den...

De mest kärleksfulla stunderna missade Matte att fånga på bild.

Men oj, vad jag kramade och pussade musen!

Och musen sa piiip, piiip, piiip...

Efter en halvtimme ungefär (eller när Mattes gräns för huvudvärk definitivt hade överskridits)

rusade jag exalterad fram och tillbaka några gånger vilket resulterade i att piiip-musen försvann någonstans i mattvecken.

Detta kunde jag naturligtvis inte låta ske!

Dessutom sa musen piiip när jag sprang över mattan...

Så jag gjorde mitt yttersta för att rädda musen ur mattan.

Det var inte lätt kan jag meddela.

En gång trodde jag att jag hade lyckats - men då var det bara ett band med en pingla i...

Jag satt mycket still och försökte lura på piiip-musen men det hjälpte inte.

Så till slut var jag tvungen att vila.

Jag lade mig tillrätta på mattan - och musen sa piiip!

Matte skrattade fast hon påstod att hon vid det här laget hade fått tinnitus...

Jag kände mig mycket förorättat och retirerade till balkongen.

När jag kom in igen var det tyst.

Inte minsta lilla piiipet någonstans.

Matte sade något om att piiip-musen var tvungen att vila upp sig.

Vilket skitsnack!

Hon var bara avundsjuk på min fina piiip-kärlekshistoria, det är jag säker på...