Hej Matte, trevligt att du är hemma!
Vaddå?
Om jag haft tråkigt medans du var på jobbet?
Varför undrar du det?
Jaså!
Sköldpaddan.
Ja, den har brutit sig ut igen.
Den verkar inte trivas så bra i poolen.
Det är absolut inte mitt fel!
Men det är ju klart att bara sköldpaddan hoppar ur poolen.
Den kan även klara sig på land.
Det gör varken sjöstjärna eller bläckfisken.
Jag är ju en smart katt!
Eller förresten - jag hade ju inget med det att göra...

Mjau.
Jag mjau inser mjau att jag mjau inte orkar blogga mjau idag.
Mjau.
Sånt mjau händer.
Jag mjau ber mjau om ursäkt!

För övrigt mjau så har mjau Matte skaffat sig mjau en kudde mjau som hon kan mjau krama.
Till mjau exempel när hon egentligen mjau skulle vilja hålla mjau om mig mjau.
För mjau det får hon ju mjau inte!
Den är mjau grå och nästan lika mjau stor som mjau jag.
Men givetvis mjau är jag mjau mycket snyggare!
MJAU!!!

Jaha, där gick Matte till jobbet...
Och hon kommer inte hem förrän det är mörkt.
Då är det frågan - vad ska jag hitta på för bus?
Det måste finnas något bra bus som jag kan fördriva tiden med.
Hm..........
Jag tror att jag ska sova på saken en stund.

Det finns dom som klagar att vädret har blivit varmt igen.

Det förstår jag inte alls.

Visserligen gillar jag heller inte för stark sol.

Men det är ju bara att hålla sig i skuggan?

Man kan både sitta i skuggan eller ligga ner.

Man kan sova i skuggan.

Eller vara vaken.

Man kan spana på insekter.

Eller göra ingenting.

Möjligheterna är oändliga...

Ibland slappar jag helt utsträckt på sidan.

Och ibland luftar jag magfluffet.

Jag sköter min hygien.

Och ibland leker jag med ett visset blad.

Prata med fåglarna kan man också göra.

Eller bara njuta av livet.

Jag fasar inför höstlig regn och rusk när Matte stänger balkongdörren.

DÅ tänker JAG minsann klaga!

Men inte innan...

Ikväll skrämde jag upp Matte ordentligt!
Ja, det är faktiskt inte så svårt...
Varje kväll när det är nästan mörkt - just nu runt klockan 20 - så ropar Matte att det är dags att komma in från balkongen.
Naturligtvis vet jag vad det gäller.
Och ofta är jag en snäll katt och kommer in.
Ibland måste Matte tjata lite.
Och vid enstaka tillfällen måste hon gå ut och sjasa in mig.
Då springer jag in som en blixt.

Men nu har jag ju kojan.
Och jag älskar den bara mer och mer för varje vecka.
Nu får Matte vattna blommorna utan att jag bryr mig.

Ikväll kom jag inte in.
Inte heller när hon gick fram till kojan.
Eftersom det var nästan helt mörkt kunde hon inte se så mycket.
Bara en kattkropp.
Inget huvud.
Fullkomligt stilla.
Då fick Matte panik!
Hjälp!!!
Är Mimmi sjuk?
Är Mimmi död???
Hon rusade in för att hämta en ficklampa.
När hon lyste in i kojan så lyfte jag på huvudet för att se vem störde min lugna tillvaro.
Jag ville helt enkelt inte gå in!
Punkt.
Men Matte är ju tyvärr lika envis som jag.
Hon kom mycket nära med ficklampan så hon nästan nuddade mig.
Då FRÄSTE jag åt henne och visade hela uppsättningen av mina fina vita vassa tänder...
Och sen gick jag in.
Sen kom Matte in och lade sig i soffan.
Men det tog ett bra tag innan hennes hjärta hann ikapp henne och lugnade ner sig igen.

Så då vet jag det.
Bästa sättet att skrämma Matte halvt till döds är att leka död en stund...

Hela sommaren har jag blivit översköljd av underbara foton på Facebook av utekatter.

Katter som ligger och rullar runt i gräset.

Katter som smyger sig på byten.

Katter som klättrar i träd.

Katter som ligger på en sten och solar.

Lyckliga utekatter överallt.

Man kan bli avundsjuk för mindre när man är en innekatt...

Men jag har också läst alla inlägg om katter som kommit bort.

Som inte kommit hem.

Som saknades.

Som blivit skadad.

Som blivit påkörd.

Som blivit misshandlad.

Som saknade ägare.

Mindre lyckliga utekatter.

Jag är ju som ni vet en innekatt.

Och jag kommer tillbringa resten av mitt liv som innekatt.

Det har jag ingenting emot efter allt jag varit med om.

Matte tycker ibland lite synd om mig.

Fast jag är så nöjd.

Anledningen att Matte väntade så länge med att skaffa katt igen var just att hon trodde att alla katter måste kunna gå ut för att vara lycklig. Och hon kunde inte tänka sig att släppa ut en katt i Stockholmsområdet.

Och vissa katter måste kunna gå ut.

Men långt ifrån alla.

Kattägare till utekatter kan tycker att ägare till innekatter förvägrar sin katt ett fullvärdigt liv.

Men livet ute är farligt för en katt nuförtiden.

Så jag är glad att jag är innekatt.

Och Matte är glad att hon slipper plocka fästingar och oroa sig halvt fördärvad.

Med lek, animation och sysselsättning är en innekatt lycklig.

Och har man en innätat balkong att tillgo så är det helt underbart!

Alla kattägare gör som de vill.

Det finns inget rätt eller fel.

Och det beror väldigt mycket på omgivningen runt hemmet hur man väljer vad som är bäst för katten.

Men glöm aldrig bort hur farligt det är ute!

Jag har en ledig lördag.
Så jag tänker inte kasta bort den med att lägga en massa tid på att blogga.
Istället kan ni roa er med lite mer ur den fina kattboken.
Dels en text som visar att jag verkligen är en aristokatt - jag vägrade göra mig till för att hitta en ägare.
Däremot höll jag mig till sista delen av rådet!
Och en mycket vettig jämförelse mellan katter och människor.
Som alla katter och människor borde lära sig.
För vi katter är ju överlägsen alla tvåbeningarna!
Men det har vi åt andra sidan alltid vetat...

Idag när Matte skulle vattna på balkongen låg jag i min koja.
Och eftersom jag är väldigt misstänksam inställd till blomvattenkannan brukar jag dra mig in i lägenheten medans hon håller på.
Dock inte idag!
Då låg jag kvar.
Naturligtvis iakttog jag allt mycket noga, men jag låg lugnt kvar.
Jag kände mig nämligen extra beskyddad.
En spindel hade dragit ett nät mellan tomatplantan och bordet, det vill säga bara aningen över öppningen till min koja.
Och eftersom vi vet vad Matte tycker om spindlar så kände jag mig säkert.
Hon skulle absolut inte närmar sig för mycket!
Hahaha..........
Matte fick inte till någon bra bild av det hela.
Så ni får hålla till godo med en bild där jag äter middag.
Inte ens äta får man ifred i det här huset...