Nu när solen inte är så stark längre kan det var skönt att sola lite.

Sen eftermiddagssol som värmar på pälsen.

Men rätt vad det är hör man konstiga ljud.

Och då måste man avbryta vilan och spanar ut över grannskapet.

Se till att allt är som det ska.

Att den uppnosiga hunden passerar.

Att bilen äntligen parkerad rätt och stänger av motorn.

Att det skrikande barnet försvinner i ett hus.

Jag är ju grannskapets väktare.

Det självpåtagna uppdraget måste skötas noga.

Alltid på plats!

Det vill säga om jag inte ligger någon annanstans och sover min skönhetssömn...

Sen, när lugnet har lagt sig igen så kan man slappna av.

Och fortsätta att sola ryggen och småslummra...

Livet är skönt.