Igår kväll hade Matte och jag lite myspys.
Myspys för skyggis givetvis.
Jag är ju så glad och nöjd nu när jag har access till balkongen större delen av dagen.
Då vill man visa lite uppskattning till personalen.
Så igår kväll låg jag på sängen.
Och flyttade inte på mig när Matte gick in och ut och pysslade i sovrummet.
Och bytte om till pyjamas.
Och satte sig på sängen.
Hon pratade snällt hela tiden.
Jag blinkande snällt hela tiden.
Det gick så fint så.
En lång stund.
Sen fick hon för sig att lägga ner överkroppen.
Helt okej.
Men sen kom benen försiktigt smygande på sängkanten.
Där går ju ändå gränsen!
Jag reste på mig, sträckte mig länge och omsorgsfullt.
Sen gick jag fram till Mattes fötter, nosade på dem - blä!!! - och hoppade ner.
Nån måtta får det ju vara.
Slut på mys.
Jag pyser...