Jag bodde ett helt år i jourhemmet.

Och jag var så rädd, så rädd!  

Största tiden tillbringade jag under sängen, för där kom varken hundar eller tvåbeningar in.

De andra katterna som bodde där var rätt dominanta och ibland dumma mot mig.

Det gillade jag inte alls, utan drog mig undan ännu mer.

Jag hade bara en kompis, henne älskade jag. Vet inte hur jag hade klarat mig utan henne.

Det var ingen som försökte jobba med mig för ingen trodde att jag hade en chans till att bli adopterad.

Dessutom ogillade jag alla tvåbeningar intensivt.

Jag är en katt med mycket kattityd och temprament mot människor, jag försöker att hålla dem på avstånd med tänder och klor och MORR och FRÄS.

Det har jag tydligen ärvt av min mamma.

Min mamma förresten.

Hon bet sig genom hönsnät för att fly människorna.

Hon kunde aldrig vänja sig vid att bo inne.

Så hon släpptes till slut ut igen, kastrerad och vaccinerad, och har inte synts till något mer.

Mjau.

 

Catlover

8 januari 2016 21:04

Det är ju hemskt vad mycket du och din stackars mamma fått gå igenom. Menar du att din mamma fick bli "vildkatt" igen? Tur att hon blev kastrerad och vaccinerad i alla fall.
Blir så glad när jag tänker på hur bra ditt nya liv med matte blivit. Mat, värme och tonvis med kärlek. Det alla katter behöver!

Mimmi

8 januari 2016 22:05

Ja, min mamma stod inte ut med att leva inomhus och hos människor.
Ja men vad tror du hur glad JAG är? :)
Och Matte!
Livet är underbart!

 

Alice

9 januari 2016 00:42

Lilla gumman, jag är så glad för att du äntligen har funnit din matte som älskar dig och förstår att du behöver ta allt i din takt!
Tack för att du delar med dig av din historia fast det måste vara jobbigt att tänka tillbaka på allt elände.
*nosbuffar*

http://kattenalice.blogspot.se

Mimmi

9 januari 2016 09:36

Mjau Alice, det är jättejobbigt.
Men det känns bättre när man vet att det är en historia med happy end!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, jag har väntat i det längsta med den här uppdateringen. Jag hoppades på att jag skulle få bud på alla tio saker. Nu är det åtta av tio. Det är i alla fall bättre än igår. Men med tanke på att det var kattens dag idag så hade jag fakti...

Mjau, det är dags för en första uppdatering av buden. I alla fall de bud som har kommit in. För det verkar lite trögstartat. Jag hoppas att ni inte har spenderat alla pengar på Black Friday och köpt onödiga saker som inte gynnar hemlösa katte...

  Mjau, nu är det äntligen dags för julklappsmjauktionen.  Tyvärr fungerar det fortfarande inte med länken till Facebook och inte heller att läsa bloggen i en mobilanpassad version.  Så det blir lite krånglig men jag hoppas att alla som vill ka...

Mjau, de där små fjäderkotletter fortsätter med sina kamikaze-uppdrag här på balkongen och retar gallfeber på mig! Någon dag ska jag få tag i en, jag lovar. (In your dreams, säger Matte.) Idag försvann den sista snön och det är lite synd efte...

Mjau, att jag har lyckats snurra Matte kring min svansspets och få henne att göra det mesta jag önskar vet ni ju redan. Men Mattes favorit på katthemmet har också lyckats med det. Han brukar pussa och slicka på Mattes hand när han vill ha mer g...