Mjau, idag har det varit flaxigt värre på balkongen.
Massor med små fjäderkotletter som hoppade runt och retades.
Oftast var det två stycken samtidigt.
En satt på räcket medan den andra flaxade omkring.
Jag börjar tro att de handlar om någon form av antagningsprov till ett coolt pippigäng.
"Flyg till balkongen med katten. Ta dig innanför nätet och se till att komma levande och helskinnad därifrån."
Jag tycker att jag borde sabba några antagningsprov åtminstone.
Det kan vara farligt att vara medlem i de coola pippigängen.
Dessutom har jag ett rykte att upprätthålla.
Det tycker dock inte Matte.
Hon tycker att alla fjäderkotletter ska få leva rövare på balkongen och runt omkring medan jag sitter fast bakom en glasdörr.
Ibland undrar jag varför hon adopterade mig och inte en hög med fjäderfä...
Nåja, jag tycker ändå om henne.
För det mesta i alla fall.
Mjau!

Mjau, det där med lyftande och pussande håller på att eskalera.
Nu plockar Matte upp mig flera gånger varje dag.
Sedan blir det bara fler och fler smällpussar innan hon sätter ner mig igen.
Under hela den proceduren hänger jag i hennes händer som en liten trasdocka.
Än så länge har jag inte kommit mig för att protestera mot det hela.
Och jag skulle aldrig medge att jag tycker att det är lite mysigt.
Jag låter Matte hållas och undrar hur långt hon kommer dra det hela.
Så snart jag tycker att hon går för långt så kommer hon att märka det på en gång.
Jag har väldigt mycket kraft i bakbenen och kan sparka loss mig på en sekund om jag vill.
Än så länge har jag inte velat det.
Men det kanske jag vill någon gång längre fram.
Vi får se.
Under tiden leker jag lite vampyr...
Mjau!

Mjau, för tio år sedan skrev jag ett inlägg med titeln "hämden är ljuv".
Då hade Matte varit iväg på en veckas semester.
Och jag gav henne en fin överraskning när hon kom hem.
För även om jag fortfarande var rätt så skygg efter nio månader tillsammans så tyckte jag redan då extremt illa om att bli övergiven.
Matte är ju min och ska vara hemma med mig!
Ändå tog det henne tio år och en kameraövervakning förra året för att inse att hon aldrig mer kan åka bort längre än över dagen.
Nu har hon i alla fall fattat.
Men det hade hon inte då.
Så därför fick hon det där välkomnande hon förtjänade...
Mjau!

Mjau, i morse fick jag se på mitt alldeles egna teveprogram igen.
Den här gången var det en mes som var på snabbvisit på balkongen.
Den var inte ett dugg mesig!
Och betydligt större än gärdsmygen.
Den hade kunnat bli en hel måltid.
Tyvärr hann Matte stänga balkongdörren innan jag kunde interagera lite...
Matte serverade sedan tonfisk till mig till frukost.
Som om det skulle hjälpa.
Men jag glufsade i mig tonfisken i alla fall.
Ni känner ju säkert till ordspråket " bättre en tonfisk på tallriken än en fjäderkottlett på balkongen", eller hur?
Mjau!

Mjau, nu har Matte och jag trappat upp kampen om fåtöljen.
Vi vill både sitta där.
Jag brukar paxa den redan när Matte fortfarande äter frukost.
Och så snart hon stänger balkongdörren.
Jag har fördelen att jag är snabbare än Matte.
Matte däremot kör med fula knep.
Hon kan skaka på godisburken för att få mig att lämna min sittplats.
Eller så går hon mot sovrummet för då kommer jag alltid springande.
I värsta fall är hon elak och puttar på mig till dess att jag hoppar ner.
Och generellt passar vi på varandra.
När jag reser på mig sätter Matte sig.
Och när hon reser på sig sitter jag där innan hon ens har hunnit gå därifrån.
Varför jag vill sitta där?
För att Matte tycker om platsen.
Om Matte sitter där är det en bra plats.
Det finns en till fåtölj men där vill inte Matte sitta.
Så därför vill inte jag sitta där heller.
Igår kväll fick hon dock sitta där eftersom jag vägrade att dela med mig.
Matte trodde att jag skulle resa mig någon gång.
Eller att jag skulle komma över till henne.
Men det gjorde jag inte.
Jag njöt i fulla drag av favoritfåtöljen i många timmar!
Ibland tittade jag bort mot Matte och blinkade lite överlägsen...
Det finns naturligtvis en bra kompromiss.
Att ligga i Mattes knä är väldigt trevligt och värmar bra.
Det skulle vara den bästa lösningen om Matte kunde sitta lika stilla som fåtöljen.
Men det gör hon inte.
Det är små rörelser nästan hela tiden.
Och rätt vad det är ska hon resa sig upp för att hämta något eller gå på lådan.
Så hon är lite smått jobbigt emellanåt.
Åt andra sidan kan inte fåtöljen luta sig över mig och ge mig smällpussar på huvudet...
Svårt val det där.
Mjau!

Mjau, i morse blev livet plötsligt 150 procent bättre.
Då fanns det nämligen en liten fjäderkottlett på balkongen!
Den var så liten och rund så det skulle bara ha varit en munsbit för mig.
Skulle ha varit, som sagt.
Balkongdörren var nämligen stängd...
Ibland har jag bara så himla mycket otur.
Åt andra sidan, om dörren hade varit öppen så är det mycket möjligt att Matte hade hunnit ut samtidigt och sjasat bort min fjäderkottlett.
Vi har ju haft liknande situationer förr.
Min lilla munsbit hoppade och flaxade mycket länge runt på balkongen och pickade lite överallt.
Den fick sig minsann en och annan munsbit därute.
Själv satt jag på andra sidan glaset och kände mig smått frustrerad.
Jag var otroligt sugen på den där munsbiten!
För säkerhets skull stod jag redo att hoppa - ifall glaset skulle försvinna på något mystiskt sätt.
Jag stod även fullkomligt orörlig hela tiden för att inte skrämma iväg den.
Förutom att äta en fjäderkottlett är det nästbästa att titta på den.
Till slut flög den iväg.
Den hade inga problem alls att ta sig genom nätet eftersom den var så liten.
Matte säger att det var en gärdsmyg.
Jag satt kvar i en timme vid balkongdörren efteråt.
Ifall den skulle komma tillbaka.
Det gjorde den inte.
Jag är fortfarande lite ledsen över det.
Mjau!

Mjau, Cornelia undrade vad jag egentligen gör när jag ägnar mig åt trädgårdsarbete.
Och det får mig att undra om ni aldrig ägnar er åt trädgårdsarbete?
Trädgårdsarbete kan även utövas på en balkong eller i nödfall även inomhus.
Det enda som krävs är växter.
Ogiftiga sådana.
Arbetet består av att nosa, smaka och eventuellt luckra upp jorden.
Även blomkrukor kan behöva lite tillsyn.
Ni kanske kommer ihåg jobbet med penseerna?
När Matte planerar och jag gräver upp igen?
Klassisk trädgårdsarbete!
När man känner sig lite lat så kan man bara hälsa på växterna och går runt bland dem.
Så brukar jag göra både med pelargoner och tomatplantor.
Båda är ju väldigt osmakliga.
Men på vår nuvarande balkong finns det lite allt möjligt i väldigt olika krukor.
Så det är väldigt spännande att undersöka.
Och lika spännande att tugga på.
Sedan kan man väcka Matte mitt i natten genom att spy upp en hårboll...
Så här års kan man dessutom följer höstens långsamma förruttnelseprocessen i flera krukor.
Och när en kruka är för stor och hög?
Då gör man så som jag gjorde i morse innan regnet började ösa ner.
Växterna vill också ha sällskap.
Det är jag helt övertygad om.
Mjau!

Mjau, vi har numera pusskalas varenda dag här hemma.
Det vill säga att Matte pussar mig på huvudet.
Det blir fem till sex pussar åt gången.
Smällkyssar naturligtvis.
Sedan upprepas det x antal gånger.
Detta händer när jag sitter i Mattes knä.
Men ibland plockar Matte upp mig och pussas några gånger.
Hittills har jag inte opponerat mig.
För jag tycker att det är mysigt.
Annars har jag ägnat mig åt trädgårdsarbete igen eftersom det var rätt klart väder.
Matte har ägnat sig åt sitt pussel.
Hon verkar aldrig bli klar med den.
Kanske för att det är 1500 bitar.
Hon får skylla sig själv.
Jag tror att jag är mycket bättre på trädgårdsarbete än Matte är på att pussla.
Mjau!