Mjau, det känns meningslöst att blogga när de flesta inte kan läsa inlägget.
Men jag försöker med en bild igen.

[Bild]

Mjau, jag upplever inte att bloggen fungerar som den ska.
Bakgrundsfärgen och layout saknas.
Gårdagens bild finns inte med.
Och enligt statistiken så är det inte en enda som har läst bloggen idag.
Sedan har ni säkert lagt märke till att det inte går att öppna bloggen ungefär en gång i veckan i några timmar.
Allt i allt börjar det bli väldigt jobbigt.
Och jag antar att ni ser samma brister som jag.
Matte har mejlat till supporten men inte fått något svar.
Just nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra framöver.
I värsta fall får vi byta bloggforum.
Men då försvinner ju mer än tio års bloggande.
Det känns inte så lockande.
Vad tycker ni?
Mjau!

[Bild]

Mjau, varje gång jag hoppar upp i Mattes knä - vilket är minst fyra, fem gånger per dag - så skulle jag vilja gostrampa först femhundra gånger ungefär.
Men det gillar inte Matte.
Inte nu när hon bara har leggings och en tunn tröja på sig.
Av någon outgrundlig anledning vill hon inte ha ackupunktur varken på benen eller magen.
Fast det är så mysigt.
Så jag anpassar mig och lägger mig ner nästan genast.
För jag vill ju ändå vara där.
Utan att Matte håller på och tjatar om att jag sticks...
Och apropå Matte.
Hon har äntligen hittat laddaren till eltandborsten.
Den låg på sängbordet.
Den har legat där hela tiden.
Matte hade nog lagt den där redan första kvällen.
Men sedan har hon inte sett den.
Fast den fanns mitt framför näsan på henne.
Tvåbeningar kan vara så otroligt blinda så man kan bli mörkrädd för mindre...
Matte skyller på sin otroliga trötthet.
Och att hon verkligen behöver operera ögonlocken för att bättra på sin synfält.
Men jag vet ju att hon bara är lite allmänt blind.
Mjau!

[Bild]

Mjau, Matte är väldigt trött idag.
Hon har ju fortfarande inte riktigt återhämtat sig från hela pack- och flyttgrejen.
Jag gör vad jag kan för henne.
Bland annat genom att nästan jämt ligga i hennes knä och spinna i högan sky.
Idag borde hon definitivt ha sovit middag.
Men hon vägrade.
Hon försökte hålla sig vaken ändå.
När det blev riktigt jobbigt så trodde hon att mat skulle hjälpa.
Det gör det ibland.
Men inte idag.
Hon pratade även ett tag i telefon.
Det var ett mycket trevligt samtal men inte blev hon piggare.
Så till slut kapitulerade hon när det var tidsmässigt egentligen för sent.
Hon somnade direkt och sov i flera timmar.
Och eftersom det var sent så hade hon svårt att vakna igen.
Men nu är vi uppe en stund i alla fall.
Matte måste ju ta sina mediciner och dricka vatten.
Och jag måste ligga i knät...
Jag gillar inte när Matte ruckar på tiden så här.
Men eftersom jag är hennes största supporter så anpassar jag mig till allt hon hittar på.
Även om det är lite tröttsamt för egen del.
Brukar ni supportra era tvåbeningar?
Mjau!

Mjau, nu har Matte en ny anledning att klaga.
För att jag hela tiden vill ligga i knät.
Hon påstår att hon inte får något alls gjort.
Som om hon skulle göra det annars...
Dessutom kan hon inte gå upp för att dricka vatten, ta medicin, öppna eller stänga balkongdörren, gå på toaletten och så vidare.
Men istället borde hon vara glad över att hon får varma ben.
Visst kan hon inte heller ägna sig åt något pussel.
Men allvarligt - jag är väl viktigare än alla pussel i världen?
Så jag tänker bara ligga här och strunta blankt i alla klagomål.
Hon är ju min alldeles egen tvåbening.
Om jag vill ligga på henne på natten så gör jag det.
Och om jag vill ligga på henne på dagen så gör jag det också.
Så det så.
Mjau!

Mjau, det verkar som om katterna på katthemmet blev väldigt glada över att träffa Matte (och hennes godis) igen.
Själv blev jag väldigt glad när hon kom hem till mig igen.
Så jag har tillbringat nästan hela tiden i hennes knä sedan dess.
Idag var det första dagen som Matte hade på sig jeans igen efter flera månader utan.
Hon säger att det kändes lite instängt.
Jag är verkligen glad att jag har samma päls hela tiden och slipper olika klädesplagg.
För övrigt kom Matte hem med ännu fler pussel som ska provläggas.
I vår tillfälliga lägenhet finns det ett stort köksbord som är som gjord för att lägga pussel på.
Och samtidigt får man ändå plats att äta också.
Så Matte lägger pussel för glatta livet.
Men eftersom det är tusenbitars så tar det ju ändå sin lilla stund.
Med två stora kassar fulla med olika pussel kan hon i alla fall välja och vraka.
Nu ska vi tydligen gå och lägga oss.
Matte är hemsk trött så jag måste natta henne tidigt.
Mjau!

Mjau, det blåser riktigt ordentligt nu igen.
Så jag har knappt varit ute på balkongen idag.
Dessutom har det regnat en del.
Det har det gjort i många dagar nu.
Så till och med bevattningsförbudet har upphävts.
Även om läget fortfarande är kritisk.
Imorgon ska Matte till katthemmet igen.
Hon har verkligen saknat katterna.
Själv har jag passat på att få lite extra gos i förskott under den gångna natten.
Någon gång under småtimmarna kom jag och la mig på Mattes mage.
Där låg jag en bra stund medan Matte somnade om.
När jag lämnade henne så var det inte för en särskild lång stund.
Jag kom tillbaka och tryckte in mig mellan hennes arm och överkropp.
Där tillbringade jag ett bra tag.
Sedan gick jag min väg igen.
Men kom tillbaka efter ett tag och lade mig på Mattes bröstkorg.
Då fick hon några pussar i ansiktet också.
Det grymtade hon dock bara åt.
Vi sov även middag idag och det var så mysigt att jag knappt kunde bärga mig.
Så nu har jag fyllt upp mitt gos-konto med lite tillgodo.
Det kan vara bra att ha när ens tvåbening ska överge en i några timmar.
Mjau!

Mjau, idag var inte min dag.
Först höll Matte på att låsa ut mig på balkongen.
Hon tittade ut som hastigast och kunde inte se mig.
Så hon stängde balkongdörren och gick därifrån.
Men när hon kastade en blick bakåt såg hon mitt besvikna ansikte tryckt mot glaset.
Då fick hon bråttom att öppna upp igen.
Sedan började Matte stuva undan saker från vardagsrummet till sovrummet, allt detta som hon inte har packat upp än, för att det skulle vara möjligt för hemtjänsten att städa.
Jag gick genast till sovrummet, kröp in i min fluffkoja och gömde mig under kudden.
Eftersom Matte inte såg när jag gjorde det och ville vara säker på att jag var där inne så rörde hon lite vid kudden.
Det fick mig att få ett flashback tillbaka till för två veckor sedan när hon hade försökt att få in mig direkt från fluffkojan i transportburen.
Och eftersom det inte var något bra minne och jag ville undvika liknande dumheter så morrade jag lite under min kudde.
För säkerhets skull.
Då var Matte nöjd med informationen och stängde dörren till sovrummet.
Det var tyst ett tag.
Men sedan kom hemtjänsten och vallade snabeldraken länge och väl.
Det fattar ju vem som helst att den här dagen var förstörd.
Eller hur?
Och till slut, när jag vågade mig fram igen och tänkte hänga lite på balkongen så började det regna.
Så jag la mig i min larvtunnel och surade lite i största allmänhet.
Ibland är livet väldigt jobbigt.
Mjau!