Mjau, Matte tog ju lite bilder på katthemmet i onsdags.
Och hon slogs av hur även de stora starka killarna kan se ut som små kattungar när det passar deras syften.
Till exempel för att tigga godis.
Själv blir jag inte liten när jag vill ha godis.
Jag klöser istället.
På klöstunnan och på hallmattan.
Det gör jag i spänd förväntan.
Frystorkade godis lägger Matte i min klöstunna.
Och mjuka sticks kastar hon i småbitar mot hallen där jag jagar dem.
Men så är det också skillnad på att ha ett eget hem och inte behöver dela godis med andra.
Matte och jag har tillbringat större delen av dagen i sängen.
Det var definitivt läge för det igen.
Och det gjorde ingenting alls eftersom det var regnväder hela dagen.
Det kändes som om det aldrig riktigt blev ljust idag.
Men snart blir det värre.
Då kommer det vara mörkt redan klockan halv fem på eftermiddagen.
Och kvällarna kommer vara evighetslånga.
Mjau!

Mjau, idag hade Matte möte med en vampyr.
Tidigt på morgonen dessutom.
Vi var tvungna att gå upp när det fortfarande var mörkt.
Och det är ingen av oss som gillar det.
När Matte kom hem från vårdcentralen blev jag så glad att jag knappt kunde bärga mig.
Sedan gick vi genast och lade oss för att sova några timmar, fram till dess att hemtjänsten kom.
Ändå är Matte fruktansvärt trött.
Men det är inte så konstigt egentligen.
På tisdag var hon tvungen att åka in till stan för att gå till apoteket och sånt.
Igår var hon som vanligt på katthemmet.
Och idag till blodsugaren.
Det är definitivt för mycket för Mattes ork.
Så jag ska natta henne alldeles strax.
För övrigt har jag kommit på en ny sak.
Jag tar Mattes plats i fåtöljen så snart som hon reser sig.
Matte blir alltid lika snopet.
Hihihi...
Mjau!

Mjau, idag fick Matte en ordentlig "high five" av en katt.
Rakt in med klorna i hennes högra handflata.
Vanligtvis får Matte klappa henne lite när hon får godis samtidigt.
Men idag var hon helt klart på dålig humör.
Men killarna på bilden var på bra humör.
De har funnit varandra och älskar varandra väldigt mycket.
Det ska buffas och pussas och stryka sig mot varandra dagarna i ända.
En av dem tycker om gos.
Den andra är ganska reserverad, men äter gärna godis ur handen.
De gick och svansade runt Matte många varv idag och till slut kunde Matte inte motstå, utan klappade den mer reserverade över svansen.
Han tog lite illa upp, hoppade baklänges och satte sig och surade lite i någon minut.
Sedan kom han fram till att det var bättre att äta godis än att sura.
Han brukar nafsa Matte i fingret när hon serverar liquid snack till honom.
Då är det Matte som rycker tillbaka.
Så nu är de väl kvitt på något sätt.
Vi får se hur det kommer utvecklas.
Och vem som kör nästa drag.
Jag om någon vet ju att Matte visserligen är väldigt försiktig men också väldigt envis.
Hennes mål är att kunna klappa båda två.
Mjau!

Mjau, jag kan berätta för er att Matte fortfarande fotar mig helt utan mitt medgivande eller medvetande.
Senast idag gjorde hon det igen.
Tänk att man inte kan njuta av en solig och fin höstdag på balkongen i lugn och ro.
Direkt är Matte där och fotar.
Hon verkar aldrig ha något bättre för sig.
När jag ser att hon står med telefonen i högsta hugg så gillar jag att sabba genom att snabbt springa fram till henne.
Då blir det inga bilder.
Eller kanske en suddig.
Den här bilden från idag är också lite suddig.
Matte orkade nämligen inte resa sig utan zoomade in mig istället.
Eller jo, hon kanske inte reste sig eftersom fåtöljen knarrar lite då.
Och då hade jag kommit springande och förstört bilden.
Matte undrade efteråt vad sjutton det var jag höll på med där ute.
Jag tog väl tass om växterna på balkongen.
Får man inte göra det?
Jag ifrågasätter ju inte heller allt Matte tar för sig.
Idag till exempel, när vi gick tillsammans genom lägenheten så plockade Matte plötsligt upp mig, pussade mig på huvudet och släppte ner mig igen.
Jag blev fullständig överrumplad.
Vanligtvis går jag bara med på sånt när vi är på väg till sängen.
Mjau!

Mjau, Matte har dammat av en gammal bild som hon tog för fem år sedan.
Genom fönstret.
Ni har säkert sett den förut.
Matte älskar bilden.
Själv tycker jag att den gör intrång på min privata sfär.
Jag satt ju där ute och hade inte en aning om att jag blev tittat på, än mindre att jag blev fotad.
Jag är medveten om att jag är en mycket stilig katt.
Och Matte kan bara inte låta bli att fota mig i tid och otid.
Men man skulle ju kunna begära att hon bad om lov åtminstone.
Eller hur?
Mjau!

Mjau, jag vet inte om ni har lagt märke till det.
Men bloggen är reklamfri just nu.
Matte betalade en slant för det.
Vi blev så trötta på att det var så väldigt mycket reklam.
Speciellt i telefonen.
Men nu slipper vi det ett tag framöver.
För övrigt har Matte packat klart alla vinster nu och förhoppningsvis kommer de att postas imorgon.
Sedan fick hon hjälp av en granne att ta in pelargonerna från vår balkong och köra dem till en annan grannes lägenhet där de får stå i loftgången fram till dess att vi flyttar tillbaka till vår lägenhet.
Så nu är Matte helt slut.
Men jag måste bara visa er vilken fin nyckelring Matte fick.
Den är lite mörkare än på bilden.
Precis som jag.
Nu kan Matte ta med mig överallt.
Mjau!

Mjau, nu har Matte spenderat hela kvällen utan att lyckas. 

Det står bara hela tiden att filmen konverteras. 

Och när Matte tittade på filmer som hon har laddat upp på bloggplatsen så står det fortfarande "konverteras..." 

Så det verkar inte gå överhuvudtaget. 

Istället har Matte sparat en massa bilder ur filmen. 

Nu kommer det en bildkavalkad istället. 

Ni får skrolla så snabbt att det nästan ser ut som en film. 

Mjau! 

Mjau, än är det inte försent att delta i Agrias kattparad. 

Ni kan anmäla er på Agrias hemsida. 

Det tar bara en minut och är helt gratis. 

Men Agria sponsrar tio kronor för varje katt som deltar. 

Pengarna går till de olika katthemmen här i landet. 

Jag deltar i kattparaden varje år. 

Men det är inte ofta som jag kan övertala Matte att faktiskt lägga upp filmen på bloggen. 

Matte är rätt bekväm av sig och sköter bloggen med mobilen förutom när det handlar om mjauktioner. 

Men idag sa jag till henne att jag inte skulle ställa upp om hon inte gjorde sig omaket att starta datorn och ladda upp filmen ( vilket faktiskt tog en mindre evighet). 

Jag bluffade bara naturligtvis. 

Det är nämligen det enklaste i världen att få mig att promenera. 

Det räcker att Matte går runt i lägenheten. 

För då ska jag alltid vara med och visa vägen och hålla henne sällskap. 

Det är väl självklart? 

Så där har jag gjort i 7,5 år nu. 

Det är helt enkelt del av min uppgift här i livet. 

Mjau!