Mjau, nu är jakten igång.
Men för en gångs skull är det inte jag utan Matte som jagar.
Hon jagar en annan evakueringslägenhet.
Hon har nämligen kommit fram till att gästlägenheten är på tok för liten för oss.
Hon själv skulle kanske klara det, men det finns varken plats för min låda, min klösträd eller mina kojor.
Men framförallt finns det ingen plats för mig att sträcka på benen.
Trots mina minst tolv år älskar jag att busrusa genom lägenheten.
Det blir tillräckligt jobbigt att flytta fram och tillbaka på grund av stambytet.
Då måste livet vara någorlunda normalt under tiden.
Så Matte har börjat ringa och mejla till dom som inte är skrivna på adressen för att höra om de vill hyra ut till oss.
Alltså de som har lägenhet på andra sidan huset.
Hittills har hon bara fått svar från en som ville ha åttatusen i månaden.
Och det är definitivt för mycket för Mattes plånbok.
Ni får gärna hålla tummar och tassar för oss.
Om ni håller riktigt hårt så ska jag försöka ha en mjauktion snart...
Mjau!

Mjau, det är så himla tröttsamt med städning!
Idag ville jag verkligen absolut inte vara med.
Jag gick till sovrummet och lade mig helt frivillig i min fluffkoja.
Sedan rörde jag mig inte ur fläcken medan Matte bytte sängkläder och plockade undan saker.
Till slut stängde hon dörren om mig och öppnade först två timmar senare när allt var klart och hemtjänsten hade gått.
Då hade jag krupit in under kudden i fluffkojan.
Det gjorde jag hela tiden efter flytten, om ni kommer ihåg det.
Matte klappade lite på kudden.
Men när jag inte kom fram så lyfte hon upp den och sa att jag skulle få värmeslag om jag inte kom fram.
Det blir nämligen väldigt varmt i sovrummet när man har dörren stängd.
Och fluffkojan är ju också mycket varmt och fluffig.
Så då kom jag fram till slut.
Sedan lade jag mig bredvid Matte i soffan och somnade nästan direkt.
Klart man är trött när man har legat och lyssnat på snabeldraken som haft frispel i resten av lägenheten...
Men Matte är också väldigt trött så vi tar nog en tidig kväll.
Mjau!

Mjau, på allmän begäran ska jag visa er mitt äckelvatten.
Eller det som Matte tycker är äckligt.
Utan att hon har smakat på det.
Den har ungefär samma färg som hennes te.
Något som hon tycker mycket om.
Men som jag tycker är väldigt äckligt!
Hennes äckelvatten är varm.
Mitt är kallt.
Eller snarare vältempererad.
Det enda negativa som man kanske skulle kunna säga om det är att blomkrukan är aningen för högt.
Men jag är bra på att sträcka mig efter det jag vill ha.
Men hur är det med er?
Har ni tillgång till balkong eller trädgård med gamla krukor?
Testa jordig vatten.
Ni kommer inte att bli besvikna.
Jag lovar.
Mjau!

Mjau, nu är det sommar.
Sommar och sol och värme.
Det betyder att jag bara är på balkongen på morgonen och på kvällen.
Och att jag uppskattar riktigt kallt färskt vatten i min vattenskål.
Ute däremot dricker jag det som Matte kallar "äckelvatten".
Det vill säga gammal regnvatten blandat med jord.
Och med tanke på hur lite nederbörd det har varit i många månader så är det riktigt gammalt vatten...
Men om ni frågar mig så är det en delikatess.
Och jag tycker inte att Matte borde rynka näsan åt det.
Tvåbeningar äter ju till exempel jättegammal ost.
Det är väl egentligen samma sak?
Lagrad ost eller lagrad vatten.
Vem bryr sig.
Inte jag i alla fall.
Mjau!

Mjau, inatt spydde jag upp en hårboll i min fluffkoja.
Det var naturligtvis inte meningen.
Men den kom så fort att jag inte hann ta mig ut.
Det resulterade naturligtvis i att jag inte kunde ligga kvar där.
Så jag hoppade över till sängen som ju befinner sig precis bredvid.
Matte vaknade som hastigast.
Vilken kattägare gör inte det när man spyr?
Men sedan försökte hon bara somna om.
Hon har slutat gå upp direkt för att torka eftersom spyan inte har fötter.
Matte gör bara en kort mental notering.
Sedan hoppas hon att hon tänker på det på morgonen utan att trampa i det.
Hur som helst invaderade jag sängen istället och även Matte eftersom jag tyckte att det var en utmärkt ide att lägga mig ovanpå henne.
Och sedan skulle jag pussas.
På hakan och kinderna och näsan förstås.
Och på halsen och urringningen.
Matte har precis bytt ansiktskräm så det var inte bara pussar utan även en noggrann undersökning.
Men tydligen är Matte inte särskilt förtjust i att pussas mitt i natten.
Otacksam som vanligt, med andra ord.
Så till slut lade jag mig ner och spann en mycket lång harang.
Då somnade Matte om.
Och hon lade knappt märke till när jag stack iväg till vardagsrummet och soffan en timme senare.
Vi får se vad jag hittar på nu i natt..
Mjau!

Mjau, jag har tagit en selfie igen.
Den här gången blev den rätt bra, tycker jag.
Något måste man ju göra för att roa sig med när Matte är trött.
Just nu ligger jag på balkongen i kvällssolen.
Det är första gången som jag har lämnat Mattes sida sedan hon kom hem igår.
Jag blir alltid lika klängig efter hennes eftermiddag i katthemmet.
Men det är väl inte så konstigt?
Jag måste ju kompensera för de timmar som jag har gått miste om.
Mjau!

Mjau, idag har det regnat hela dagen.
Trist, tycker jag.
Underbart, tycker Matte.
I alla fall med tanke på växtligheten och grundvattnet.
Matte intervjuade några katter på katthemmet om regnvädret och de flesta kände sig både trötta och förnärmade.
Det är bara att titta på bilderna...
Ni kanske undrar varför jag bloggar mitt i natten?
Matte var så trött när hon kom hem att hon bara tog sina värktabletter och lite mat och sedan gick och la sig.
Hon låg först vaken en timme för att hon hade för mycket värk.
Men sedan sov hon många timmar och vaknade inte förrän mitt i natten.
Nu har vi suttit här och ugglat.
Jag har knaprat torrfoder och Matte har knaprat finnkrisp.
Och snart ska vi gå och lägga oss igen.
Hoppas jag i alla fall.
Mjau!

Mjau, på den här bilden ser man min tatuering fint.
Liksom genomlyst.
Jag tycker att jag är väldigt snygg i min tattoo.
Den symboliserar att jag har ett hem.
Nu finns det naturligtvis katter med tatuering som är hemlösa ändå.
För att de hade ett hem men blev övergivna.
Eller för att tatueringen aldrig registrerades.
Men för mig som är utefödd och uppvuxen kändes det väldigt fint att få en tatuering och därmed en bekräftelse på att jag finns.
Numera får de flesta katter en chip istället.
Det syns inte på en gång som en tatuering men däremot är det lättare att läsa av.
Tatueringar blir ju lite suddiga under årens lopp.
Men när jag var ung och livrädd så brukade man mest använda tatueringar.
Har ni en tatuering eller en chip?
Egentligen borde man ha både och.
Eller kanske man borde tatuera ordet "chip" i örat så att man vet på en gång att man måste ha en chipläsare för att identifiera katten.
Eller kanske en stjärna.
Jag hade gärna haft en stjärna i örat!
För om man älskar sin katt så märker man den.
Visst har jag berättat om när det ringde en kattorganisation till Matte för ca tre eller fyra år sedan?
De hade fångat in en katt med en tatuering som liknade min egen.
Och eftersom den var lite suddig och svårt att tyda helt rätt så ringde de helt enkelt till alla kattägare som hade katter med någon möjlig tolkning för att kolla om katten var hemma eller saknad.
Mig kunde de genast stryka från listan.
Det är fördelen med att vara innekatt.
Och när man har varit hemlös en gång och lämnat detta tuffa liv bakom sig så vill man ofta inte gå ut något mer sedan.
Själv tycker jag mycket om balkongen.
Men mer än så är jag absolut inte intresserad av.
Mjau!