Mjau, när Matte packar och röjer så händer det att hon hittar saker som hon har glömt bort.
Som det här tattoo med katthuvudet.
Nu sitter det på insidan av hennes handled.
Vi får se hur länge det sitter där.
En till två veckor brukar det vara.
Jag antar att hon behöver lite förströelse i allt stress.
Jag försöker som sagt att hjälpa till.
Men det är inte alls uppskattat.
Och Matte kommer hela tiden på flera saker som måste packas ner.
Egentligen vill hon bara gå och lägga sig och inte gå upp på en hel vecka.
Minst.
Men det får hon göra efter den sjunde september.
Vi får helt enkelt försöka att överleva fram till dess.
Men kul är det inte.
Men vi är i alla fall tillsammans.
Det är det viktigaste.
Mjau!

Mjau, när Matte kom hem idag hade hon med sig något konstigt.
Jag är inte riktigt säker på vad det ska vara bra för.
Några av er kanske vet vad det är.
Själv har jag en känsla av att jag har träffat på en sådan för mycket länge sedan.
Men det var innan jag kom till Matte.
Och den tiden räknas inte riktigt.
Det var innan mitt riktiga liv började.
Hur som helst så var jag nyfiken och gick runt och nosade på alla fyra hörn.
Och Matte verkade mycket belåten med att jag visade intresse och inte negligerade den som jag gör med transportburen.
För övrigt var Matte helt slut när hon kom hem.
Hon hade ont överallt och kände sig lite yr.
Så efter lite mat gick hon och lade sig helt enkelt.
Där låg hon i dvala mellan sömn och vakenhet till jag kom och pussade på henne för en liten stund sedan.
Jag hade legat på balkongen och trodde att jag hade tappat bort henne innan jag hittade henne i sängen.
Jag blev så glad att hon var där!
Nu hoppas jag bara att hon inte klappar ihop.
Mjau!

Mjau, jag är riktigt MISSnöjd just nu.
Vanligtvis så här års skulle jag ha min första mjauktion efter sommaren.
Men det kommer inte att bli någon mjauktion på flera månader.
Däremot kommer det en vinstchans någon gång under hösten.
Vi får se när det blir.
Jag gissar på oktober.
Matte packade faktiskt ner allt som har med mjauktioner att göra idag.
Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg var de ligger någonstans.
I värsta fall är vi inte tillbaka här förrän mitten av december.
Då blir det inte ens en jul-mjauktion.
Det skulle vara bedrövlig!
Men den dagen, den sorgen.
Förresten tror Matte tydligen att jag är dum.
Hon lade några godis i transportburen idag.
Naturligtvis ville jag ha godis.
Så jag stoppade motvillig in huvudet och en tass för att hämta ut dem.
Sedan åt jag dem utanför.
Jag vet inte om hon verkligen trodde att jag skulle gå in där helt och hållet?
Aldrig i livet...
Mjau!

Mjau, idag har Matte packat fyra flyttkartonger.
Nu har hon ont i ryggen.
Jag förstår inte alls hur man kan ha ont i ryggen.
Oavsett hur mycket jag hoppar och skuttar omkring och rullar runt och stretchar.
Jag är alltid i fin form.
Helt i motsats till Matte som jämnt har värk lite överallt i kroppen.
Jag är väldigt glad att jag är en katt och inte en tvåbening.
Jag är vig som en liten mört och njuter av rörelse.
Förresten kan ni verkligen beundra mitt magfluff på bilden.
Svårt att tro att jag egentligen är korthårig när man bara ser min undersida.
Jag är ju inte tjock.
Men jag har väldigt mycket fluff.
Mjau!

Mjau, idag har jag till slut nosat lite på transportburen.
Men bara med Matte tätt intill mig.
Jag tycker nämligen att den är lite läskigt.
Innan dess har jag ignorerad den helt och hållet.
Men jag kände lukten av ångest, som den utstrålade, mycket tydligt.
Fast det ligger en mjuk kudde i den.
Samma kudde som tidigare.
Innan flytten brukade jag ligga och sova i den.
Men efter flytten har jag inte ens gett den en blick.
Sedan dess har den inte synts till.
Men nu har Matte plockat fram den igen.
Och jag anar oråd.
Någon som vet hur man låter en transportbur att försvinna?
Mjau!

Mjau, jag kan inte påstå att jag förstår Mattes problem.
Tvåbeningar är så himla konstiga.
De hittar alltid på problem där det inte finns några.
Till exempel mitt jobb som ledsagare som jag tar på mycket stor allvar.
Någon måste ju hålla koll på Matte, eller hur?
Men då är jag tydligen i vägen.
Det är jag även vanligtvis emellanåt, om ni frågar Matte.
Men just nu när Matte packar ihop saker inför stambytet så är jag tydligen i vägen hela tiden.
"Gå bort från mina fötter" är definitivt den mest uttalade meningen här hemma just nu.
Jag vill ju bara hjälpa till!
Och dessutom vill jag veta vad som händer.
Det här med flyttkartonger och transportburen väcker lite dåliga minnen till liv.
Så det är bäst att hålla sig nära Matte, tycker jag.
Dessutom kan väl en så söt liten katt som jag aldrig vara i vägen.
Så det så.
Mjau!

Mjau, det var hemsk varmt idag.
Matte stängde balkongdörren redan på förmiddagen eftersom det blev snabbt varmare ute än inne.
Inte för att det blir svalare inomhus då.
Men temperaturen stiger lite långsammare.
Sedan tog vi en lång siesta.
När vi vaknade var det trettio grader i skuggan.
Matte försökte göra någon nytta men det var alldeles för varmt.
Dessutom hade jag bestämt mig för att hjälpa till.
Vilket Matte inte alls blev glad för.
Hon är fruktansvärt otacksam.
Nu låter jag ju inte bekomma mig så mycket av det.
Jag gör helt enkelt det som jag tror att det måste göras - kasta mig framför Mattes fötter stup i kvarten.
Däremellan kastade jag mig på rygg för att lufta magfluffet.
Jag har alldeles för mycket päls på magen för varmt väder.
Så Matte gav upp helt enkelt.
Hon kastade sig i soffan framför fläkten.
Inte för att lufta magfluffet dock.
Hon har ingen päls på magen alls.
Däremot en stor kudde...
Det skulle egentligen åska och regna på eftermiddagen.
Men det blev inte så mycket av det.
Det mullrade mest lite i fjärran.
Till slut kom det faktiskt en liten skur men direkt efter det kom solen fram igen.
Så det var bara att kasta sig på golvet igen...
Mjau!

Mjau, igår höll Matte på att ramla över mig igen.
Det gör hon ju flera gånger på en månad.
Och så har hon mage att skylla på mig dessutom!
Ibland undrar jag om hennes ögon fungerar?
Må vara att jag kom mycket snabbt och helt ljudlöst.
Och må så vara att Matte hade lite bråttom dessutom.
Men det borde väl inte hindra henne från att se sig för?
Nu snubblade Matte rejält och höll på att tappa balansen och ramla.
Och vet ni vad som händer då?
I sitt försök att inte ramla framåt så är det jag som får ett spark i sidan.
Naturligtvis var det inte meningen och Matte brukar alltid be om ursäkt när något liknande händer.
Men sedan säger hon alltid att JAG ska se mig för!
När det är hon som har dummat sig.
Jag är väl tillräckligt stor för att uppmärksammas så man inte springer in i mig?
Ibland undrar jag om Matte överhuvudtaget har koll på var hon sätter fötterna...
Tveksamt, mycket tveksamt.
Hon lyckas ju även att snubbla över mattkanter, stolsben och papperskassar.
Och då kan hon inte skylla på att de har smugit sig på henne...
Men mig går det tydligen fint att lägga skulden på.
Bara för att jag vill vara nära.
Bara för att jag vill visa vägen.
Bara för att jag tycker så mycket om henne.
Jaha ja, det kanske är smällar som man får ta.
Jag brukar heller inte ta så mycket illa vid mig.
En minut efter är jag framför Mattes fötter igen.
Livet är minsann inte lätt, ska ni veta.
Mjau!