Mjau, ikväll var Matte borta i tre timmar.
Jag är van med onsdagseftermiddagarna.
Men idag är det ju fredag.
Hon var på middag hos paret som lånar oss lägenheten under stambytet.
Hon fick både mat och lite information om lediga skåp i lägenheten, diskmaskinen, elskåpet och wifi.
Vad hon behöver och inte behöver ta med sig.
När hon kom hem med nycklar till slut så betedde jag mig som om hon hade varit borta i tre dagar istället.
Jag hade varit lite rädd att hon hade övergett mig i den halvtomma lägenheten...
Matte säger visserligen att hon aldrig skulle överge mig.
Men saker kan ju hända.
Under våra år tillsammans har hon två gånger åkt iväg till akuten och varit borta många timmar.
Så man vet ju aldrig.
Jag känner på mig att det kommer hända mycket de närmaste dagarna.
Och jag vet inte riktigt om jag vill vara med.
Varför kan inte allting vara precis som alltid?
Jag vill inte!
Men Matte säger att vi kommer att ta oss igenom det tillsammans.
Mjau!

Mjau, idag har Matte plockat ner lampor och kuddar.
Även min favoritkudde på soffryggen.
Och den långa, draperade ljusslinga på väggen bakom soffan.
Först tog hon dock bild på den så att hon kommer ihåg hur den var draperad.
Annars kan det vara svårt att göra på samma sätt om några månader.
Det börjar faktiskt bli rätt otrevlig här hemma.
Jag försökte att ligga på soffryggen ända, men det var inget mysigt.
Dessutom har det börjat låta några lägenheter bort där de redan har börjat med stambytet.
Fast det låter som om det var i en lägenhet bredvid eller ovanför.
Verkligen inget mysigt alls.
Mjau!

Mjau, idag tog Matte inte en enda bild på katthemmet.
Hon filmade visserligen en snutt eftersom katten som hon lekte med kvittrade så väldigt söt.
Hon inbillade sig efter ett tag att fjädervippan var en riktig fågel.
Så det blev en massa "eck eck eck"...
Men tyvärr hördes det inte riktigt på filmen.
Sedan kom Matte hem och var helt slut.
Hon fick bara i sig lite mat och sedan såg jag till att hon gick och la sig på en gång.
Jag stannade kvar en stund och spann för fullt i hennes öra.
Sedan gick jag ut på balkongen.
När Matte till slut vaknade till var det mörkt och jag hade kommit tillbaka och snarkade bredvid henne.
Ingen av oss hade lust att gå upp.
Men Matte var både törstig och kissnödig och behövde ta sina mediciner.
Och när Matte går upp så gör jag ju också det.
Vi ska dock strax lägga oss igen.
Vi är båda väldigt trötta och jag vill, som varje onsdag, bara vara nära hela tiden.
Just nu vet Matte inte riktigt om hon kommer orka ta sig till katthemmet nästa vecka.
Och eventuellt även veckan därpå.
Hon är så fruktansvärd trött efter allt packandet.
Och än är det inte klart.
Dessutom måste hon flytta på en massa saker nästa vecka.
Och sedan plasta in allt i vår lägenhet.
Det låter inte kul.
Mjau!

Mjau, Mattes teve har tagit en paus igen.
Den gör det ibland, några veckor åt gången.
Sedan fungerar den plötsligt igen.
Tydligen behöver den semester regelbundet.
Matte tycker att det är en aning irriterande.
Men bara en aning.
Oftast finns det ändå inget att titta på.
Jag känner igen problematiken.
Min teve består ju av balkongen och utsikten därifrån.
Det är inte så ofta det finns något spännande att titta på.
Ibland finns det något läskig som stora måsar i närbild, eller störiga grannar.
Då väljer jag att avbryta programmet och springa in.
Men idag kom det äntligen ett program i min smak.
Det var en sädesärla som på något sätt hade tagit sig genom nätet och nu inte hittade ut.
Men just när jag skulle ta mig en riktig när blick så stängde Matte balkongdörren framför näsan på mig.
Ja, hon kan vara riktigt elak ibland...
Så jag var tvungen att sitta innanför glaset och titta på det paniska fladdret.
Tänk så roligt det hade varit att hjälpa den där fjäderkottletten att lite mer...
Eller att få leka med den.
Suck.
Aldrig får man ha riktigt roligt.
Mjau!

Mjau, jag har lurat Matte!
Någon gång under den gångna natten gick jag och åt godiset som låg i klämburen.
Sånt kan man naturligtvis bara göra när Matte sover.
Så hon inte får konstiga ideer...
Sedan kom hemtjänsten och städade.
Och när jag släpptes ut ur sovrummet igen så var den stora blåa mattan borta.
Ännu en sådan där förberedelse.
Förresten, vet ni vad hemtjänsten hittade bakom soffan när de tog bort mattan?
Mitt hemliga förråd av bollar!
Matte bara skakade på huvudet när antal bollar kom upp i nio stycken.
Men jag förstår inte riktigt.
Det pratas ju hela tiden om beredskap.
Att man ska ha ett förråd av vissa saker ifall det blir kris.
Eller strömavbrott.
Tänk om det händer något och mina andra bollar försvinner?
Klart jag måste vara beredd på kritisk låga bollnivåer och ha ett litet beredskapslager.
Fattar ju vilken katt som helst.
Gud förbjude att jag skulle vara utan bollar någon dag i mitt liv...
Jag vill avsluta med att önska Cornelia lycka till hos veterinären imorgon.
Om hon nu fastnar i buren och kommer dit.
Kämpa, Cornelia!
Mjau!

Mjau, det är ansträngande att packa ihop halva lägenheten.
Ansträngande för Matte eftersom hon är kronisk sjuk och bara det är ett heltidsjobb utan ledighet eller semester.
Och ansträngande för mig som hela tiden försöker att hjälpa till.
Så snart Matte sjunker ner i soffan så följer jag efter och lägger mig tätt intill.
Kräver gärna lite gos också.
Sedan somnar jag av ren utmattning.
Men när Matte reser sig upp igen så går jag det samma.
Oftast i alla fall.
Någon gång emellanåt tillåter jag mig att ligga kvar.
Ibland undrar jag om katter kan få utmattningssyndrom...
Igår kväll hade vi strömavbrott.
Som tur var så var Matte ganska väl förberedd för situationen med stearinljus, ficklampa och en powerbank med ljusfunktion.
Det var en himla tur för det var helt beckmörkt i hallen, badrummet och sovrummet.
Så kompakt att inte ens jag kunde se något.
Då tände Matte powerbanken och ställde den i badrummet.
På det viset blev det mycket lättare även för mig.
För ni vet väl om att även om katter kan se i mörkret så fungerar det inte riktigt när det är fullständig mörkt.
Mjau!

Mjau, måste verkligen tro att jag är både naiv och dum.
Hon har lagt en kudde i den nya buren.
Och min myntabanan.
Och lite godis.
Allt är helt orörd.
Sedan flera dagar.
Jag tänker INTE gå in där.
Inte på prov.
Inte för godiset.
Och inte för myntabananen heller.
Nästa steg är väl att Matte lägger mina bollar in där också.
Som om jag skulle gå på det.
Det är inte första gången som Matte underskattar min intelligens.
Hon verkar ha svårt att förstå att jag är en väldigt smart katt.
Kanske till och med smartare än Matte.
Och det har aldrig någonsin fungerat att muta eller lura mig.
Efter 10,5 år tillsammans borde Matte verkligen veta bättre.
Men tvåbeningar har så svårt att lära sig saker.
Vi katter är mycket bättre på det.
Håller ni med mig?
Mjau!

Mjau, idag har jag ansträngt mig till det yttersta för att hjälpa till.
Matte gick hela tiden fram och tillbaka mellan badrummet och vardagsrummet för att fylla en kartong.
Och precis varenda gång sprang jag med mellan hennes fötter.
Det blev mycket spring och nu är vi båda två helt slut.
Dessutom talade Matte om för mig att vid varje vända att hon minsann inte behövde min hjälp och att jag var i vägen.
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna en sådan otacksam matte.
Jag kommer faktiskt ihåg att Matte lovade att aldrig klaga på mig om jag skulle springa runt hennes fötter.
Det var när jag fortfarande var väldigt skygg och sprang iväg så snart hon rörde på sig.
Hon har hunnit bryta detta löfte många gånger sedan dess.
Oftast när hon har lite bråttom.
När hon inte har bråttom så suckar hon bara lite och säger "men älskling..."
Det var helt andra ord hon använde idag när vi tog tjugo till trettio vändor genom lägenheten.
Fast jag bara vill hjälpa till!
Någon som verkligen inte vill hjälpa till med något överhuvudtaget är den här katten på katthemmet.
Så snart den här lilla fåtöljen dök upp på katthemmet så har han legat i den.
Helnöjd med att lata sig.
Då står den ändå i köket där man skulle kunna hitta flera sätt att hjälpa till...
Men han ligger där och njuter.
Vi har alla olika uppgifter här i livet.
Mjau!