Mjau, det händer inte så mycket här hemma.
Matte är bara trött precis hela tiden.
Och då är jag också trött av solidaritet.
I morse ringde Mattes bror.
Då fick jag vänta på min frukost onödig länge.
Han ringer inte så ofta eftersom det är tolv timmar tidsskillnad mellan honom och oss.
Men jag vet inte riktigt om det är ett godkänt skäl till att vänta på frukosten...
Matte har ju egentligen planerat att frosta av frysen och måla en fondvägg.
Hittills har hon bara bredd ut papper på golvet och satt tejp över eluttaget.
Jag undrar lite om jag ska skriva om samma sak när det här året går mot sitt slut.
Det skulle inte förvåna mig om hon inte har kommit längre då...
Men den som lever får se.
Har er servicepersonal också svårt att få tummen ur?
Tvåbeningar är så konstiga.
Mjau!